burma/myanmar

Motsättningarna i Myanmar fortsätter och allt fler höjer kritiska röster mot den tidigare nobelprisvinnaren Suu Kyi. FN har vädjat om att upphöra med våldet som tvingat närmare en halv miljon människor att fly. 

Text: Harald Möllerström

FN:s generalsekreterare António Guterres har vädjat till Myanmar att upphöra med våldet som hittills har tvingat närmare en halv miljon människor från rohingya-folket att fly sedan slutet av augusti i år. Han varnade bland annat för att det ”riskerade att uppstå en situation som skulle kunna lamslå hela regionen”. Oron har lett till att man nu befarar en humanitär kris i de överfyllda flyktinglägren vid gränsen sedan Myanmars säkerhetsstyrkor i slutet av augusti inledde ”upprensingsoperationer” i delstaten Rakhine.

Guterres uppgav vid en presskonferens i början av september att han hade skrivit till säkerhetsrådet för att uttrycka sin oro. FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna gick ett steg längre. Vid ett anförande i Geneve några dagar senare betecknade Zeid Ra’ad Al Hussein säkerhetsstyrkornas operationer mot rohingya-folket i Rakhine som ”ingenting annat än renodlad etnisk rensning”. I sitt första viktigare tal sedan krisen med rohingya förvärrades i slutet av augusti, undvek Burmas ledare Aung San Suu Kyi, att bemöta påståendena om de övergrepp som militären gjort sig skyldig till mot den statslösa muslimska minoriteten och menade att det bara var ett av många problem som Burma hade att handskas med.

Det var första gången sedan krisen blossade upp som Suu Kyi yttrat sig offentligt. 
Hon sade inför ett tal med diplomater, internationella observatörer och media i huvudstaden Naypyitaw att det förekommit ”både anklagelser och motanklagelser”.
Hon sade sig inte förstå varför vissa människor lämnade landet medan många stannade kvar.
– Vi vill veta skälet till den här massflykten. Jag tror att det är föga känt att den stora majoriteten muslimer i delstaten Rakhine fortfarande är kvar i landet, sade hon.
Hon undvek att använda sig av termen rohingya och det kan bero på att Burma inte erkänner rohingya och menar att de är invandrare från Bangladesh trots att de bott i Myanmar i generationer. Hon hade dessförinnan meddelat att hon inte tänkte närvara vid FN:s generalförsamling i New York. 

Kritiken mot militären i Myanmar och dess ledare Aung San Suu Kyi har varit förödande. Hennes brist på agerande har fördömts av tidigare fredspristagare som 
Malala Yousafzai. Hon har uppmanat Aung San Suu Kyi att fördöma ”den tragiska och skamliga” behandlingen av rohingya-folket i Myanmar efter våldet som enligt vissa uppgifter har krävt mer än tusentalet människoliv. Vidare har ledningen i Myanmar kritiserats av påven Franciskus, Dalai Lama, Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan och sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu och i väst har man diskuterat sanktioner mot landet. Däremot har det varit tyst från grannländerna och stormakterna Indien, Ryssland och Kina.   
Flera FN-organ hindras fortfarande från att leverera mat, vatten och medicin till rohingya-folket. Samtidigt rapporterar anställda vid humanitära organisationer att de byggnader där de lagrar viktiga förnödenheter plundras. 

Samtidigt som reaktionerna med anledning av krisen sprids internationellt, tillkännagav hjälporganisationen Migrant Offshore Aid Station att man nu ställt in sina operationer utmed den libyska kusten och istället skickat sitt fartyg till Bengaliska bukten. Organisationen, som har sin bas i Malta, har räddat livet på omkring 40 000 flyktingar som försökt ta sig över Medelhavet sig till Europa under de senaste tre åren. Nu säger organisationen att man ska inrikta sig på att hjälpa flyktingar vid gränsen mellan Myanmar och Bangladesh. Man åberopade påven Franciscus vädjan om internationell hjälp till rohingya. Antalet flyktingar som har flytt från Libyen har minskat kraftigt sedan landet utökade den libyska flottans operationer i området och milisgrupper ställt upp på att försöka stoppa smugglingen av flyktingar. FN förutspådde att flyktingströmmen över gränsfloden Naf till Bangladesh skulle fortsätta att öka under de närmaste veckorna trots att flyktinglägren redan då var överfulla.  
De biståndsorgan som finns i området säger att förråden av proviant snabbt tar slut och att de mobila sjukstugor som finns på plats är överfulla av patienter, vissa med svåra skador. 

Ytterligare människor var då strandsatta i vad som beskrivs som ett ”ingenmansland” mellan Myanmar och Bangladesh efter att ha nekats inträde av gränspolisen i Bangladesh trots att tusentals fortsätter att korsa floden där det saknas gränspolis. 
Den senaste vågen av flyktingar inleddes den 25 augusti efter det att Rohingya-rebeller hade angripit regeringsstyrkor som i sin tur svarade med en motoffensiv som krävde hundratals liv. 
Flyktingar som har lyckats ta sig över till Bangladesh har berättat om massaker och pyromandåd som har begåtts av Myanmars krigsmakt. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har pekat på satellitbilder av brinnande byar i minst tio delar av delstaten Rakhine kort efter det att krigsmakten inledde sina upprensningsoperationer. 
Regeringen har gjort gällande att rebellerna har bränt ner sina egna byar och att rebellerna dödat buddister och hinduer, något som flera bybor också hävdat.

Krigsmakten i Myanmar uppgav att 400 människor hade dödats och att den övervägande delen av dem var ”terrorister” medan FN-personal har uppskattat antalet döda till ”omkring tusen”. 
Olika medier och oberoende observatörer har nekats att besöka Rakhine och det därför är omöjligt att bekräfta uppgifter som har lämnats av regeringen och aktivister från rohingya. 

Rohingyafolket har förföljts i decennier i Myanmar men de senaste våldsdåden ses som en kraftig upptrappning till följd av förstörelsens omfattning och att en ny militant grupp från rohingya, Arakan Rohingya Salvation Army bildats.
Internationellt har trycket ökat på Suu Kyi att ingripa på allvar och stoppa militärens aktioner. Drygt 300 000 människor runt om i världen har enligt tidskriften the Economist undertecknat en vädjan på nätet där man vädjar till Nobelkommittén i Oslo att frånta Suu Kyi fredspriset som hon fick 1991 för sitt arbete för demokratin i landet under åren som landet styrdes av en militärjunta. På senare år har militären lättat på greppet om landet men kontrollerar fortfarande 25 procent av platserna i landets parlament.

FN:s särskilda sändebud rörande mänskliga rättigheter i Myanmar, Yanghee Lee, beskrev i början av september situationen i Myanmar som mycket allvarlig att och att det var dags för Suu Kyi att ingripa. 
Lite senare varnade den brittiske utrikesministern Boris Johnson Suu Kyi för att behandlingen av den etniska minoriteten kunde skada landets rykte. Turkiets president Erdoğan har betecknat våldet i Myanmar som ett folkmord och lovat att Turkiet ska kompensera Bangladesh om man tog hand om flyktingarna. Samtidigt hölls demonstrationer i den ryska republiken Tjetjenien där ledaren Ramzan Kadyrov jämförde behandlingen av rohingyafolket med Förintelsen.

Satellitbilder visar byar som står i brand i över hela norra Rakhine och kroppar som har spolats upp på stränderna vid floden Naf. Rohingyafolket har förföljts i varierande grad av de burmesiska myndigheterna sedan 1980-talet. Suu Kyi, som själv var ett offer för förföljelse av tidigare militärjuntor, tycks dock inte ha mer sympati för rohingyafolket än de tidigare militärjuntorna. Hon förnekar att säkerhetsstyrkorna systematiskt begått övergrepp mot rohingyafolket. Hon hävdar istället att de bara försöker gripa organiserade rohingyarebeller som har gjort sig skyldiga till attacker mot polis och militär.
FN, regeringar i grannländerna, biståndsorgan och till och med andra fredspristagare har vädjat till henne att stoppa våldet och tillåta att hjälporganisationerna att få komma fram med leveranser av humanitärt bistånd till offren har varit förgäves. Hon har inte ens varit villig att använda sig av termen rohingya. Hennes regering betraktar rohingyafolket, som har funnits i Rakhine sedan långt före kolonialtiden som illegala invandrare från Bangladesh. Man kan möjligen ha en viss förståelse för att Suu Kyis inte omgående tog upp frågan om rohingyafolkets problem. Den stora majoriteten av burmeserna delar den officiella åsikten att rohingyafolket är utländska illegala invandrare. Många anser också att de i egenskap av muslimer konspirerar mot buddismen som är landets huvudreligion. När de sekteristiska kravallerna utbröt i 2012 mellan rohingya och rakhiner, en i det stora hela buddistisk grupp som bor i samma region, utmålade lokala medier rohingya som angriparna även om de drabbades mycket värre. Dessutom har Suu Kyi föga inflytande över krigsmakten, som gav sig själv befogenhet att reglera sig själv och polismakten innan man överlämnade makten till en civil regering. 

Man skulle kunna fråga sig varför hon skulle ta sig an en stridsfråga som hon inte skulle ha några som helst möjligheter att vinna. Även om Suu Kyi inte kan kontrollera krigsmakten, så borde hon åtminstone kritisera dess uppträdande och klargöra för gemene man i Burma de grymheter man begår i dess namn. Hon har trots allt lyckats konfrontera generalerna en gång tidigare under sin kampanj för demokrati och hennes moraliska auktoritet är mycket stark. Samtidigt har regeringar i väst varit tveksamma till att kritisera Suu Kyi alltför hårt av rädsla för att underminera övergången till demokrati som de förespråkat så länge. Men det tåget har redan gått. Demokrati är av föga värde om det medför massförflyttning och massmord. Utländska biståndsgivare borde också klargöra att fortsatt bistånd hänger intimt samman med om man kan få slut på våldet. 

Krigsmakten är kraftigt insyltad i företagsamhet och har gjort investeringar i allt från brytning av jade till mobila system. Om USA och andra länder skulle återinföra bestraffning mot företag som har affärer ihop med krigsmakten så skulle generalernas inkomst drastiskt minska och det skulle kanske få dem att på nytt se över sitt beteende i Rakhine. Det är inte lätt att påverka den burmesiska krigsmakten men en ekonomisk och diplomatisk isolering tycks ha spelat en avgörande roll då man övertygade dem om att lämna ifrån sig makten. Därför borde man återinföra sådana sanktioner om inte annat för att bespara rohingya ytterligare lidande. 

Den indiske premiärministern Narendra Modis besök i Myanmar första veckan i september underströk detta. 
– Den situation som råder i Rakhine har pågått i många decennier och går faktiskt tillbaka till tiden före kolonisationen och det är därför orimligt att vi ska lösa den här krisen på 18 månader, säger Suu Kyi.
– Det är klart att vi borde ta hand om alla människor som befinner sig i vårt land oavsett om de är våra medborgare eller inte. Men vi har inte de resurser som vi behöver men vi gör vårt bästa för att alla ska ha rätt till ett lagligt skydd, sade hon vidare. 
Hennes vägran att fördöma militärens övergrepp mot rohingya ger generalerna ett politiskt skydd. Myanmar uppges ha fått försäkringar från Kina och Ryssland om att de skulle lägga in ett veto i FN:s säkerhetsråd mot ett eventuellt fördömande av det uppblossande våldet i Myanmar. 

Indien arbetar intimt med säkerhetsstyrkorna i Myanmar för att angripa de gerillastyrkor som opererar i landets nordöstra delar. Indien delar en 160 mil lång gräns med Myanmar som har hjälpt till att bekämpa Naga-rebellerna i dess territorium.
Den indiska eliten har länge beundrat Suu Kyis kamp för demokrati i sitt hemland och belönade henne 1993 med Indiens främsta civila utmärkelse.

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter

UD väljer Myanmar

I upplagan av Utrikes namnbok (2015, 10:e upplagan) som ger svar på flera av de vanligaste frågorna om hur namnen på andra länder bör skrivas på svenska används Myanmar istället för Burma. 

Utrikesdepartementet står för utgivningen av Utrikes namnbok och svensk utrikespolitik har utgjort modellen för både vilka länder som finns med och vilka namn de får. Den som söker efter exempelvis Taiwan eller Tibet letar förgäves. Däremot finns nykomlingar som Kosovo och Sydsudan med i namnboken. 

Men olika institutioner ger olika svar. TT talar om Burma. Medan Språkrådet skriver: ”På svenska används alltjämt den hävdvunna formen Burma. Myanmar förekommer dock också i bruket, framför allt i vissa formella och internationella sammanhang.”