Skärmavbild 2017-01-17 kl. 18.18.54

Missnöjesvalet

Italienarna visade sitt missnöje med det europeiska, politiska etablissemanget genom att i det italienska parlamentsvalet i huvudsak lägga sina röster på populistiska högerpartier.

Text: Harald Möllerström Foto: Shutterstock

Störste segraren blev Femstjärnerörelsen – ett parti som står emot etablissemanget och EU med miljöfrågor som en viktig ingrediens, - som fick en tredjedel av rösterna. Näst bäst gick det för det populistiskt högerradikala och starkt invandrarfientliga Lega, som en del politiska kommentatorer redan räknat ut till följd av en del korruptionsskandaler. Lega fick 18 procent och gjorde ett av sina bästa val och blev större än tidigare regeringskollegan Forza Italia där vallokomotivet Berlusconis tappat fart.  Mest besvikna var nog demokraterna och partiledare Matteo Renzi, som avgick efter valet. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin. Det italienska demokratiska partiet, som är en fusion av gamla eurokommunistiska och socialistiska partier, fick bara ihop till 20 procent av väljarna.  

Efter det att tyska kanslern Angela Merkel och franske presidenten Emmanuel Macron slog tillbaka populistiska rörelser och extremhögern under 2017 tycktes Europa fått en andningspaus från de krafter som hotade dess enighet och värderingar. Men denna respit tycks kortlivad.

Slutresultatet visade att de partier som gick framåt var skeptiska till EU och ett framtida eurosamarbete och förespråkade att man skulle sätta Italien före Europa.
Men resultatet var ändå överraskande.

Det här valet har varit en riktig jordbävning, sade Gianfranco Baldini professor i statskunskap vid universitetet i Bologna.
”Vi visste att det skulle gå bra för de populistiska partierna, men inte så här bra. Nu återstår att se vad som händer härnäst. Det enda vi vet är att demokraternas Matteo Renzi och Forza Italias ledare Berlusconi är de stora förlorarna, och att Lega och Femstjärnerörelsen är de stora vinnarna.
I nuläget har mitten-höger-koalitionen med Lega, Forza Italia och högerextrema Fratelli d'Italia (Italien bröder) 36,0 procent av rösterna, Femstjärnerörelsen 32 procent och mitten-vänster-koalitionen med Demokratiska partiet 23 procent. Demokratiska partiet erkänner sig nu också besegrat och ledaren Matteo Renzi avgår.
Enligt Baldini är det inte omöjligt att Lega och Femstjärnerörelsen gemensamt försöker bilda regering.
”Tillsammans skulle de få en majoritet på 50 procent, så det är absolut inte omöjligt att dessa två partier går ihop - trots att de tidigare sagt att de inte vill samarbeta” säger han.
Det kan ta veckor av förhandlingar för att komma fram till vem som ska leda den nya regeringen och vilka som ska ingå i den. En sak står dock klar och det är att det torde bli svårt att få ihop en regering utan deltagande av Femstjärnerörelsen.  

"Nu måste alla prata med oss" Alessandro Di Battista, Femstjärnerörelsen
"Nu måste alla prata med oss" Alessandro Di Battista, Femstjärnerörelsen

Partiet blir det största i landet med en tredjedel av de avlagda rösterna, vilket är partiets bästa resultat någonsin.
Det här är en seger för Femstjärnerörelsen. Nu måste alla tala med oss, sade Alessandro Di Battista efter valet. Och de politiska bedömarna var rörande överens. 

Och Legas ledare Matteo Salvini är inne på samma linje och säger att mitten-höger-koalitionen nu kan styra landet och att det är hans parti som ska leda en sådan regering.

Vi har rätt att styra och det är vår plikt, säger Lega-ledaren Salvini vars parti fick 18 procent av rösterna mot 14 procent för Berlusconi. 

Hur förre premiärministern Silvio Berlusconi kommer att reagera när en av ledarna i hans egen koalition fått fler röster är ovisst och Baldini tror inte att det bådar väl.
Jag har svårt att tro Berlusconi skulle acceptera det men han är å andra sidan helt oförutsägbar, säger Baldini.
Roberto D’Alimonte, som är professor i statskunskap vid universitetet i Florens säger att om resultatet håller i sig så får Femstjärnerörelsen först frågan om att bilda regering och frågan är då vem som gör dem sällskap.
Nadia Urbinati, en politisk teoretiker från Columbia University och författare av boken ”The Age of Populism” (Populismens tidevarv) sade att Italien hade splittrats i två delar mellan traditionella väljare från etablissemanget på vänster – och högerkanten och alla andra. 
Det nya politiska landskapet i Italien innebär inte att de krafter som är emot etablissemanget kommer att få chansen att regera tillsammans eller att de ens vill det.
Men valresultatet visar en ilska bland väljarna efter en lång period av ekonomisk stagnation och ankomsten av hundratusentals illegala invandrare från Afrika och andra länder. 

Luigi Di Maio, partiledare Femstjärnerörelsen
Luigi Di Maio, partiledare Femstjärnerörelsen

Det viktigaste skälet till att högerpartierna lyckats mobilisera sina krafter i Italien är enligt Ann-Cathrine Jungar, docent vid Södertörns högskola, att de varit i opposition några år och att det allmänt blåser högervindar i Europa som Polen, Österrike och Ungern. Det har vidare varit frågor som gynnar högerpartierna som arbetslösheten bland de unga och frågan om euro-samarbetet.
Femstjärnerörelsen mjuknade när det gällde regeringsansvar och deltagande under valrörelsen och den nye partiledaren med sin nye partiledare Luigi di Maio och uteslöt inte heller det. Dessutom drog partiet tillbaka kravet på en folkomröstning om euron, sade Jungar.
Femstjärnerörelsen deklarerade tidigt att man hade svårt att tänka sig att delta i någon koalition som M5S inte själva ingår eller kan stödja på något sätt. Det fanns i det läget några möjliga scenarier som minoritetsregering, ett samarbete mellan Lega och  M5S men partierna står långt ifrån varandra i den ekonomiska politiken. En del menar att de populistiska partierna – och i synnerhet M5S, som största parti ska ta sitt ansvar, säger Jungar vidare.

Den första vinken på senare tid att högerkrafterna och Berlusconi var på väg tillbaka in i den politiska hetluften kom vid regionvalet på Sicilien i november där Femstjärnerörelsen fick majoritet.   
Sittande premiärministern Gentilone avvisade oron för en politisk osäkerhet.
Vi bör inte överdriva risken för instabilitet. Vi har ett bra vaccinationsskydd mot det, sade han om det land som haft 64 regeringar sedan 1946.
Sedan författningsdomstolen gjort modifieringar av den existerande lagstiftningen kommer de stora partierna att få nästan exakt lika många platser i deputeradekammaren i proportion till sin andel av rösterna. 

Förklaringen till att Italien blivit ett populismens Mecka är enligt Jungar det politiska systemets sammanbrott i början av 1990-talet. Den första republiken föll 1991 då partisystemet imploderade till följd av korruption och maktmissbruk bland i stort sett alla politiska partier. Följden blev ett politiskt tomrum. Den italienska efterkrigspolitiken hade dominerats av det kristdemokratiska partiet Democrazia Cristiana som hade haft regeringsmakten sedan 1947 med det kommunistpartiet som ett ständigt oppositionsparti. Detta var en gynnsam jordmån för den politiske outsidern Berlusconi och väljarna hoppades att han skulle kunna skapa en italiensk stat som var lika ekonomiskt framgångsrik som hans företagsimperium. Dessa förhoppningar grusades på grund av korruption, maktmissbruk, mediekoncentration och en politik som i första hand syftade till att stärka Berlusconis företagsimperium. Mycket förblev sig likt från den första republiken. 

När Berlusconi inledde sin politiska karriär var han Italiens rikaste man och när han blev premiärminister 1994 var han redan mediemagnat, ägare av det italienska fotbollslaget AC Milan, entreprenör, playboy och miljardär och grundare av det politiska partiet Forza Italia.

Många av hans anhängare hoppades i likhet med Trumps sympatisörer att hans Midasliknande karaktär också skulle påverka landets ekonomi. Berlusconi gjorde ingenting för att ta dem ur den villfarelsen. Han omvaldes 2001 efter en valkampanj i vilket han lovade väljarna ”ett nytt ekonomiskt mirakel” och skickade ut en glassig redogörelse av sin oförklarliga väg till rikedom och berömmelse. Ändå så kännetecknades hans år vid makten av en modest ekonomisk tillväxt och av perioder stagnation och recession. I slutet av hans sista mandatperiod 2011, var italienarna fattigare än de varit när han kom tillbaka till makten tio år tidigare. Om det finns något för amerikanerna att lära sig av Berlusconis årtionden vid makten så är det att det inte finns någon garanti för att en framgångsrik affärsman kan sköta ett lands ekonomi lika bra som sina egna affärer. 
När Berlusconi förlorade makten 2011 hade han varit den längst överlevande premiärminister i den italienska republiken även om mandatperioderna inte hängde ihop.
Femstjärnerörelsens tillkomst var enligt Jungar i mångt och mycket en reaktion på Berlusconi-eran. Det ideologiskt och organisatoriskt säregna partiet bildades av den populära TV-komikern Beppe Grillo. I början av 2000-talett formulerade han skarp kritik mot det politiska etablissemanget på sin blogg, som då var Italiens mest lästa.

Han arrangerade välbesökta torgmöten, så kallade ”Vaffanculo-dagar” (ungefär ”dra åt helvete-dagar”) där politikerna häcklades.

Det politiska maktmissbruket skulle stävjas med regler om att politiker dömda för brott borde förbjudas kandidera till omval, att det offentliga partistödet bör upphöra, att parlamentarikernas löner bör sänkas och parlamentariska mandatperioder begränsas.

Integration. Femstjärnerörelsen har en unik partiorganisation. Den platta organisationen kombineras med ett centraliserat och personifierat ledarskap. Rörelsen har anklagats för korruption och nepotism i de städer – Rom, Torino och Parma – där man styrt. Rörelsen har även starkt etablerat sig i södra Italien. Historiskt har maffiakontakter varit avgörande för politiska partiers framgångar i södra Italien, och frågan är om detta även är fallet i Femstjärnerörelsen.
“Det finns ett gammalt talesätt om politiken i Italien. Den som vinner i Sicilien och i Lombardiet kommer att vinna i resten av landet” sade Paolo Romani, en ledamot av deputeradekammaren från Berlusconis parti. Men det stämde inte den här gången.
Regeringsbildningen kommer sannolikt enligt Jungar att dra ut på tiden. Ödesfrågan är om missnöjespartiernas förväntningar kan infrias. Om inte, skapas utrymme för nya politiska – och populistiska utmanare. Och Jungar frågar sig om Italien är en framtida dystopi som ett populismens perpetuum mobile?

VALLÖSNINGAR

Matematiskt finns det flera lösningar men ingen av dem tycks politiskt vara särskilt enkel. Valresultatet visar att landet är delat i tre delar. Ingen av de tre fraktionerna -  Silvio Berlusconis Forza Italia och invandrarfientliga Lega, mitten-vänster-koalitionen, som leds av Matteo Renzi och Femstjärnerörelsen (M5S, som bekämpar etablissemanget, (M5S) verkar få ihop tillräckligt med mandat för att ensamma styra landet och det kan inte bli någon regering utan stöd av antingen Lega eller M5S.

Det kommer därför att krävas någon form av koalition för att få till stånd en fungerande majoritet i det italienska parlamentet som har 630 mandat.

Här nedan följer några möjliga lösningar:

Populisterna och extremhögern:
Femstjärnerörelsen och Lega

Enligt prognoserna torde M5S bli största enskilda parti med 231 mandat medan Lega får 123 mandat och det skulle ge denna potentiella allians 354 mandat och som i tur skulle sända chockvågor genom EU. Efter att länge ha tillbakavisat alla planer på en maktdelning säger sig nu M5S vara berett att åtminstone diskutera gemensamma frågor med andra partier.
– Vi kommer att föra diskussioner med alla andra partier. Vi har som parti ett ansvar att regera, säger dess ledare Luigi di Maio. Många politiska bedömare anser att vänsterflygeln i M5S skulle gå i taket om man skulle kunna tänka sig att samregera med Lega. 

Populisterna, högern och extremhögern:
M5S, Forza Italia och Lega

Denna kombination skulle ge totalt 453 mandat av vilka 99 skulle innehas Berlusconis Forza Italia. Alla tre partierna uteslöt inledningsvis alternativ samverkan efter valet men då Forza Italia såg ut att ta hem färre mandat än Lega antydde en högt uppsatt partifunktionär från Lega, Claudio Borghi, att en högerallians ledd av hans partiledare, Matteo Salvini, skulle kunna samverka med Femstjärnerörelsen. Salvini verkar nu ha uteslutit detta och sade senast att han är ”bunden” av sin allians med Forza Italia men betonade samtidigt att Lega ”har rätten och plikten" att regera.

Högern och Mitten-Vänster
Forza Italia, Lega och Demokratiska Partiet
 
En bred koalition som skulle få 327 mandat i parlamentet av vilka 222 från högerpartierna och 105 från demokraterna. Men tämligen osannolika sängkamrater. Det är svårt att förstå hur invandrafientliga och EU-kritiska Lega skulle få ihop det med det EU-positiva demokratiska partiet. Om valresultatet står sig så innebär det ett svårt bakslag för oss och vi kommer då att gå i opposition, sade, Ettore Rosato, en högt uppsatt funktionär i det Demokratiska partiet.

Populisterna och Mitten-Vänster:
Femstjärnerörelsen och Demokratiska partiet 

Detta alternativ med 336 mandat i parlamentet verkar också vara en svårt politisk nöt. Matteo Ricci, som tidigare var vice ordförande i partiet har deklarerat att det inte finns en chans att man skulle hjälpa M5S bilda regering. 
Den enda allierad med vilken M5S skulle kunna samregera är Matteo Salvini, säger han.

Nyval
Om det inte finns några möjligheter till att uppnå en klar majoritet kan Italiens president Sergio Mattarella, välja mellan att låta den sittande center-mitten-regeringen under ledning av Paolo Gentiloni vara kvar och arrangera nyval. Den processen kan inte påbörjas förrän parlamentet träffas igen den 23 mars.

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter