Skärmavbild 2017-01-17 kl. 18.18.54

Vattnet sinar i världen

Kapstaden befinner sig i den inte särskilt avundsvärda situationen att bli den första större staden i världen som står inför risken att bli utan dricksvatten. Det blir då första gången i världen som en stad i den storleksordningen drabbas av ett sådant problem.

Text Harald Möllerström

Men än så länge är det ingen kris i turistbranschen. Kapstaden räddades den här gången av gonggongen. Turistsäsongen för Kapstaden är i princip över och nu får man en tidsfrist fram till oktober, november då säsongen börjar igen.
Innan dess räknar myndigheterna med att ha fått igång avsaltningsanläggningar så att Kapstaden, som besöks av 1,4 miljoner turister om året, klarar sig.

Agnes Rudler på Sydafrikaresor, säger att man inte fått in några avbokningar men å andra sidan är det ingen turistsäsong för Kapstaden just nu.
”Vi har varken fått några avbokningar eller klagomål, allt har gått utan problem”, berättar hon.
Hotellkedjan Tsogo Sun, tar det säkra för det osäkra och planerar att bygga en egen avsaltningsanläggning för att försörja sina egna hotell i Kapstaden med eget vatten däribland det femstjärniga Westin och den kommer att vara i bruk i god tid före Dagen Zero som just nu satts till 9 juli då myndigheterna hotat med att stänga av vattenkranarna i stadens förorter, säger Tsogos finanschef Ravi Nadasen. 

Myndigheterna i Kapstaden räknar med att via olika alternativa källor, däribland grundvattenskällor, kunna producera två miljoner liter vatten per dag i mars och fem miljoner liter om dagen i maj. Dessutom hoppas man få tillskott av regn under vintern som vanligtvis börjar i juni.   
“Den nuvarande situationen i Kapstaden kommer att bli det nya normala läget. Vi måste alla ta ansvar”, säger Ravi Nadasen. 

Kapstaden är inte ensamt, för en av fyra av världens 500 största städer befinner sig i en situation som betecknas med ”vattenstress” -  att man har svårigheter att komma upp i 1 700 kubikmeter färskvatten per person och år.

Idag saknar drygt 1,2 miljarder människor eller nästan en femtedel av jordens befolkning tillgång till färskt dricksvatten och ytterligare 2,7 miljarder har problem att få tag i färskt dricksvatten åtminstone en månad varje år. 

En värld utan tillräckligt med färskt dricksvatten behöver enligt en FN-rapport inte vara så långt borta. Och det kan på sikt innebära sämre skördar, epidemier, en förvärrad fattigdom och våldsamma konflikter om rätten till vatten. Ytterligare faktorer som väntas spela in är förändringar av klimatet och befolkningstillväxten.

Trots att 70 procent av jordens yta är täckt av vatten är det bara 3 procent av det vattnet som är färskvatten.  Enligt FN-prognoser kommer den globala efterfrågan på färskvatten överskrida tillgångarna med 40 procent 2030. FN konstaterade vidare att de krafter som minskade världens förråd av sötvatten inte bara hade att göra med metereologiska faktorer utan också till stor del orsakades av mänsklig verksamhet. 

Robben Island med Table Mountain syns i fjärran, Kapstaden.
Robben Island med Table Mountain syns i fjärran, Kapstaden.

Även om FN studerade frågan ur en global synvinkel måste de lösningar man rekommenderade – uppsamling av regnvatten, återvinning av avloppsvatten, förbättringar av avloppshantering och rörledningar, göras på det lokala planet. En av de största utmaningarna är i städerna där ständigt ökande befolkningar orsakar påfrestningar på de system som en gång i tiden var avsedda för betydligt färre människor och en stor mängd av det tillgängliga rena vattnet skulle gå till spillo på grund av infrastruktur hör hemma för mer än hundra år sedan. 

Idag råder vattenrestriktioner i både Durban på den sydafrikanska ostkusten och i Johannesburg där man nyligen uppmanade befolkningen att spara på vattnet. Nivån i de sydafrikanska dammarna i provinserna Eastern Cape och Kwa-Zulu-Natal har nått oroade låga nivåer. 
De dammar som förser Nelson Mandela Bay, det område som omfattar Sydafrikas femte största stad Port Elizabeth, var bara fylld till 26 procent enligt den senaste mätningen, ungefär hälften av vad som fanns 2017. Den damm som förser stora delar av Durban och de norra förorterna med vatten var bara fylld till 25 procent under det gångna året.

Efter att i veckor ha överlåtit skötseln av driften och problemen till tjänstemän på lokal och provinsiell nivå, meddelade regeringen i mitten av februari att man planerade att förklara provinserna Western Cape, Eastern Cape och Northern Cape för katastrofområden och själva överta ansvaret för att samordna åtgärderna. 

Problemen beror till viss del på bristande nederbörd. Sedan 2013 har Sydafrika upplevt några av de torraste åren på mer än ett sekel. Men torkan ger bara enligt Zachary Donnenfeld, en forskare vid Institutet för säkerhetsstudier i Pretoria, en del av historien. Han menar att problemen med landets vattenförsörjning också har att göra med en kombination av överutnyttjande och för lite investeringar i infrastrukturen när det gäller behandling och transporten av vatten. Men det finns ett problem som enligt Donnenfeldt varken ransonering eller andra restriktioner kan lösa.

Här följer ett dussintal städer som med stor sannolikhet riskerar att drabbas av vattenbrist.

kapstaden

Sydafrika har enligt Donnenfeld i åratal saknat en kultur för vattenransonering som i en nyligen skriven rapport konstaterar att sydafrikanerna i genomsnitt förbrukar 235 liter per person och dag jämfört med det globala genomsnittet på 173 liter men det döljer med stor sannolikhet en ojämlikhet i konsumtionen enligt Donnenfeld eftersom förmögna sydafrikaner förbrukar mycket mer än landsmän som lever i misär.

Samtidigt har regeringen lagt fram en plan där man ska utvidga den konstbevattnade jordbruksarealen med 1,2 miljoner hektar utan att tala om varifrån man ska ta vattnet. 
“Sydafrika har konsumerat mer dricksvatten än man behövt under ett antal år men slutligen kollapsar vattensystemet”, säger Donnenfeld. 

Fram till Dagen Zero, som nu skjutits fram till den 9 juli, får invånarna i Kapstaden bege sig till omkring 200 platser där de var och en får hämta 25 liter vatten om dagen per person och det ska räcka till dricksvatten, bad, toalettspolning och att tvätta händerna.
Experterna anser att det här riskerar att leda till allvarliga oroligheter.

Sydafrika är det mest ojämlika landet i världen när det gäller inkomst och Kapstaden har det högsta antalet mord och rån i landet. 

Så hur gick det här till? Hur kan en modern storstad bli helt utan vatten år 2018? Och vad händer om och när Kapstaden faktiskt blir utan vatten?
En del funktioner som sjukhus, kliniker och skolor är undantagna och kommer fortsättningsvis att få tillgång till rinnande vatten. Men den övervägande delen av stadens fyra miljoner invånare kommer att få nöja sig med den ransonen.

Hur kunde det gå så illa?
Det är en anmärkningsvärd historia eftersom Kapstaden så sent som 2015 fick ett internationellt ansett pris för sina besparingsåtgärder av vatten. Kapstaden har sedan dess arbetat hårt med att fixa läckor i rörledningar som försåg delar av staden med vatten.

Läckande rör är ingen småsak. De svarar i genomsnitt för ett bortfall av vatten på mellan 30 och 40 procent av planetens städer. Shafiqul Islam, som är expert på vattenförvaltning vid Tufts universitet har Kapstaden sedan dess reducerat den förlorade vattenmängden med hälften. Men 2015 var också det år då man drabbades av det första av tre år med förödande torka – någonting som man inte upplevt på över ett århundrade. Torkan avslöjade ett viktigt problem i stadens vattenförsörjning – dess nära totala beroende av regnvatten. Till skillnad från många andra städer, som kan få sin vattenförsörjning från andra källor som underjordiska springbrunnar eller via avsaltningsanläggningar, får Kapstaden drygt 99 procent av sin vattenförsörjning från dammar som är beroende av nederbörd. 
Myndigheterna i Kapstaden trodde att dess dammar var tillräckligt stora för att klara en torka – men de var inte tillräckligt stora för att klara en rekordtorka som den senaste. 
Kapstadens problem ger uttryck för en av de stora farorna med klimatförändringar – den ökande risken för kraftiga regelbundet återkommande torrperioder. I Afrika – en kontinent som är synnerligen sårbar för effekterna av klimatförändringar tjänar de här problemen som en varning till andra regeringar, som inte har samma resurser som Kapstaden och har vidtagit få åtgärder. 

Klimatmodeller visar att Kapstaden kan förvänta sig en torrare framtid med regn som blir alltmer oförutsägbara under de närmaste decennierna.  ”Landets regering har dragit fötterna efter sig”, säger David Olivier, som studerar klimatförändringar vid institutet för globala klimatförändringar vid Witwatersrands universitet i Johannesburg.

KAIRO

För ungefär fem tusen år sedan utgjorde floden Nilen och dess bördiga delta de viktigaste förutsättningarna för grundandet av en av världens största civilisationer men nu ligger den minst sagt risigt till. Idag kommer 97 procent av Egyptens vatten från Nilen och huvudstaden Kairo nedströms är idag slutdestination för minst 50 dåligt reglerade industrier och en ständigt ökande mängd av obehandlat avfall från jordbruket och befolkningen. En FN-rapport som offentliggjordes nyligen konstaterade att jordbruksområdena söder om Kairo, där mer än hälften av egyptierna lever, är beroende av floden inte bara för bevattning och som dricksvattenkälla utan även för avfall. Ingenjören Ayman Ramadan Ayad påpekade att även om hälften av avloppsvattnet som rinner ut i floden uppströms från Kairo är obehandlat har det tidigare i historien till följd av Nilens enorma storlek inte varit några större problem. Men nu när omkring 20 miljoner människor slänger sina sopor i Nilen har floden inte lägre kapaciteten att rena avfallet säger han. Den afrikanska utvecklingsbanken bekostade tidigare program att klorera avfallsvattnet innan den sköljdes ned i floden men det räcker inte längre med det.

När det gäller efterfrågan tas mer än 80 procent av vattnet från Nilen varje år till bevattning och merparten används med den ineffektiva metoden att översvämma åkrarna då man förlorar avsevärda mängder vid förångning. För ett par år sedan gjordes försökt att modernisera bevattningstekniken uppströms men det har inte blivit så mycket bättre. En nyligen gjord FN-rapport förutspår att landets vattenförsörjning kommer att hamna i ett kritiskt läge redan 2025.

Bangalore

Den snabba tillväxten av nya fastigheter efter stadens snabba frammarsch som ett teknologiskt nav har skapat stora problem att klara av dess vatten och avloppssystem. Och det har förvärrats av stadens föråldrade VVS-system som kräver omedelbara och genomgripande förändringar. Enligt en regeringsrapport går hälften av stans dricksvatten till spillo.

I likhet med Kina har Indien stora problem med vattenföroreningar och Bangalore är inget undantag. En djuplodande inventering av stans vattendrag visade att 85 procent hade vatten som bara gick att använda till bevattning och för industriellt bruk. Inte en enda av sjöarna hade vatten som gick att dricka eller användas för bad.

Jakarta

I likhet med många andra kuststäder kommer Indonesiens huvudstad Jakarta att drabbas när havsnivåerna stiger. Men i Jakarta har problemet förvärrats av mänskligt ingripande. Eftersom bara knappt hälften av Jakartas 10 miljoner invånare har tillgång till kranvatten, är det mycket vanligt att folk gräver egna brunnar, vilket inte är tillåtet. Det bidrar till att man praktiskt taget tömmer de underjordiska grundvattenskällorna. Som en följd ligger nu 40 procent av Jakarta nu enligt Världsbanken under havsnivån. 

Peking

Världsbanken klassificerar vattenbrist som när människor i ett särskilt område bara har tillgång till mindre än 1 000 kubikmeter vatten per person.
2014 hade bara var och en av Pekings 20 miljoner invånare bara tillgång till 145 kubikmeter.

I Kina bor nästan 20 procent av världens befolkning men man har bara tillgång till 7 procent av jordens färskvatten. En rapport från Columbia University uppskattar att Kinas vattenreserver minskat med 13 procent mellan 2000 och 2009. Man har också problem med miljöföroreningar. Enligt officiella siffror från 2015 var ytvattnet i Peking så förorenat att det varken går att använda till bevattning eller inom industrin.

Tokyo

Den japanska huvudstaden borde inte ha något vattenproblem. Tokyo har en årlig genomsnittlig nederbörd som ligger på samma nivå som London och Seattle på den amerikanska västkusten. Men nederbörden är dock koncentrerad till bara fyra månader om året. Det vattnet måste samlas upp eftersom man riskerar att drabbas av torka om regnperioden inte ger lika mycket vatten som föregående år och dessa torrperioder infaller numer omkring en gång vart tionde år. Det finns minst 750 privata och offentliga byggnader i Tokyo som har anordningar för uppsamling av regnvatten. I Sumida, ett distrikt i Tokyo som ofta drabbas av vattenbrist ligger Japans största sumoarena Ryogoku Kokugikan med ett tak på 8 300m2. Där samlar man upp regnvatten som sedan används i anläggningens toaletter.

Tokyo, som har drygt 30 miljoner invånare, har ett vattensystem som till 70 procent är beroende av ytvatten dvs vatten från floder, sjöar och smält snö. Målsättningen med de senaste investeringarna i nya vattenledningar är också att inom en nära framtid reducera bortfallet till följd av läckage till bara tre procent.

São Paulo

När det regnar i Brasilien så vräker det ner. I São Paulo där det ett genomsnittligt år regnar mer än på den nordamerikanska Stillahavskusten.  

Brasiliens finanshuvudstad och en av världens tio tätast befolkade städer genomgick en liknande pärs som Kapstaden 2015 när huvudreservoaren hamnade under 4 procent kapacitet. Vid krisens kulmen hade Sao Paulos drygt 21 miljoner invånare mindre än tre veckor på sig innan vattnet tog slut och polisen tvingades eskortera tankbilar med vatten för att förhindra plundring.  Det anses stå klart att den torka som drabbade sydöstra Brasilien mellan 2014 och 2017 bar skulden men ett FN-organ i São Paulo kritiserade de statliga myndigheterna ”för bristande planering och investeringar”. 
Den värsta vattenkrisen bedömdes vara över 2016 men i januari 2017 låg huvudreservoaren 15 procent under det förväntade läget för perioden och på nytt hamnade stadens framtida vattenförsörjning i riskzonen. 

Mexico city

Brist på vatten är inte något ovanligt för Mexico Citys drygt 20 miljoner invånare. Bara en av fem personer i den mexikanska huvudstaden har tillgång till färskvatten bara några timmar i veckan och ytterligare 20 procent har bara vatten någon gång under dagen. Staden importerar 40 procent av sitt vatten från avlägsna källor men har inte stor anläggning för återvinning av avloppsvatten. Förlusten av dricksvatten beräknas till omkring 40 procent till följd av dåligt underhåll av vattenledningarna. 

Miami

Den amerikanska delstaten Florida tillhör de fem amerikanska delstater som årligen får mest nederbörd i form av regn. Men en kris är under uppsegling i dess mest berömda stad - Miami. Ett projekt i början av 1900-talet som gick ut på att dränera de närliggande träsken fick ett oförutsett resultat. Vatten från Atlanten förorenade Biscayne Aquifer, stadens huvudreservoar för färskvatten. Även om problemet upptäcktes på 1930-talet, strömmar fortfarande havsvatten in eftersom havsnivån vid Miami har stigit snabbare och havsvatten trängt igenom försvarsmurar under mark som installerats de senaste decennierna. 

USA:s geologiska undersökning (USGS) har gjort framsteg då det gäller kartläggningen av de områden där havsvattnet trängt igenom men det tycks dröja innan man kan skönja några förbättringar av situationen, sägs det i en pressrelease.

Grannstäderna har redan drabbats av problemen. Hallandale Beach, som bara ligger någon mil norr om Miami, tvingades nyligen stänga sex av sina åtta grundvattenkällor till följd av saltvatten förorenat färskvattnet.

Moskva

En fjärdedel av världens färskvattenreserver finns i Ryssland men dras med miljöföroreningar som orsakades under industrialiseringen under den sovjetiska eran. Det är särskilt oroande för Moskva där vattenförsörjningen till 70 procent är beroende av ytvatten. Officiella ryska myndigheter medger att mellan 35 och 60 procent av de totala reserverna av dricksvatten i Ryssland inte klarar de sanitära kraven.

Istanbul

Enligt officiell turkisk regeringsstatistik befinner sig Turkiet rent tekniskt i en situation som kan beskrivas som vattenstress eftersom tillgången per capita föll under 1 700 kubikmeter under 2016. Lokal expertis har varnat för att situationen riskerar att förvärras ytterligare. På senare år har tättbefolkade områden som Istanbul med 14 miljoner invånare börjat drabbas av vattenbrist under de torrare månaderna. Reservoarerna i Istanbul föll till mindre än 30 procent av kapaciteten i början av 2014.

London

London upplever just nu en mycket snabb befolkningsökning och försöker nu byta ut det uråldriga vattenledningssystemet. På ansvarigt håll tror man sig kunna klara stadens behov av vatten och få ut den sista droppen under det här årtiondet men man måste hitta nya källor senast 2025 och det är tidigare än de flesta andra storstäder runt om i världen.  Av alla städer i världen är London inte den första man tänker på när det handlar om vattenbrist. Men verkligheten är en helt annan. Med en årlig genomsnittlig nederbörd på 600 mm vilket är mindre än Paris och bara hälften av New York, får London ta 80 procent av sitt vatten från floderna Themsen och Lee.