Skärmavbild 2017-01-17 kl. 18.18.54

Ryssland

Att segern i det ryska valet skulle gå till Vladimir Putin var en spik som gick in för att tala travspråk. Han fick det resultat han och Kreml önskade för när praktiskt taget alla rösterna hade räknats hade Putin fått 76 procent, en rekordhög siffra för hans del och 10 procent mer än vad han fick vid förra valet 2012. Valdeltagandet uppmättes till 70 procent, en siffra som Putins valstrateger hade ansett vara anständig.
När det gäller valet 2024, som kommer att bli Putins sista mandatperiod – så är osäkerheten så stor att man skulle vilja föreslå en helgardering.  

Text Harald Möllerström Foto Shutterstock

Det reella, politiska motståndet i det senaste presidentvalet 2018 var marginellt eftersom Putins främste politiske motståndare Alexej Novalnij förbjudits att delta, och den av Kreml kontrollerade mediaapparaten hade ett överväldigande inflytande över väljarnas tankesätt. Statens utnyttjande av alla  resurser för att mobilisera Putin-trogna väljare begränsade medborgarnas urval av kandidater ytterligare. 

Putin är nu den ryske ledare som suttit längst vid makten sedan diktatorn Josef Stalin. Denne höll sig kvar vid makten i närmare 30 år till sin död 1953. Han har därmed fått mandat att fortsätta på den inslagna kursen - en kurs som på det stora definierats av en konfrontation med Väst. Veckorna före valet var fyllda av anklagelser om att Ryssland låg bakom förgiftningen av en gammal rysk dubbelagent, Sergej Skripal och hans dotter Julia, i den brittiska staden Salisbury. Putins kampanjtalesman Andrej Kondrasjov sade att anklagelserna bidrog till att ena det ryska folket och medverka till ett högre valdeltagande. “Vi får tacka Storbritannien för att man på nytt feltolkade det ryska sinnet”, sade Kondrasjov i ett uttalande. Putin själv sade i ett uttalande efter valet att han ansåg påståendet om en rysk inblandning i fallet Skripal som ”rent nonsens”. 

Även om Putins omvalskampanj enligt vissa bedömare förlöpte helt smärtfritt riskerar hans nästa mandatperiod inte att bli lika enkel.  Kreml står också inför en period med en stagnerande ekonomisk tillväxt och krav på nya reformer och snart kommer den bistra verkligheten ifatt.

Enligt en framstående rysk expert kommer klockan även att ticka för Putin och tittar man i kristallkulan så kommer kanske det ökande motståndet mot statsapparaten och desillusionen bland de ryska väljarna att med all säkerhet att påverka nästa.
Det råder ökande krav på en förändring inom alla delar av det ryska samhället i synnerhet bland den yngre generationen, som i allt högre grad organiserar sig i sociala medier. Ryska medier är hårt kontrollerade av den ryska statsapparaten men dess internet anses fortfarande relativt fritt jämfört med andra regimer som Turkiet och Kina.
Den ryska ungdomen är inte den enda som vill ändra på status quo. Stora delar av medelklassen är på god väg att bli alltmer desillusionerad.

Under årens lopp har Putins dominans över det politiska landskapet stärkts. De må utkämpas tuffa politiska bataljer bakom kulisserna men ett Kreml utan Putin som den ultimate skiljedomaren är svårt att se i dagsläget.  Vjatjeslav Volodin, en av Putins närmaste män och som nu är talman i det ryska parlamentet, sade 2014; ”Om det finns en Putin så finns det ett Ryssland. Om det inte finns någon Putin så finns det inget Ryssland”. 

Enligt den nuvarande författningen får han bara styra i två på varandra följande mandatperioder vilket innebär att han måste avgå 2024. Han har redan kringgått den här bestämmelsen en gång förut. Efter att ha suttit som president i två mandatperioder mellan 2000 och 2008, steg han åt sidan för att bli premiärminister mellan 2008 och 2012 medan hans gamle trotjänare Dmitrij Medvedjev höll presidentsätet varmt. Putin kom sedan tillbaka 2012 via en nyligen förlängd mandatperiod på sex år.
År 2024 kommer Putin att vara 72 år.  Han visar inga tecken på att lida av några sjukdomar och borde i praktiken klara ytterligare ett årtionde med både god fysisk och mental hälsa. 
 “Jag tror inte att Putin ännu har fattat något beslut om vad han ska göra 2024. Han föredrar alltid att skjuta upp ett beslut om det kan göras imorgon snarare än idag”, sade Volodin.
 “Om man ser det ur dagens perspektiv är det svårt att se någon eventualitet där Putin inte skulle ta någon slags viktigare roll efter 2024. Alla grubblar självklart över det och alla är oroade” säger en annan källa som står nära administrationen.

 I intervjuer som den brittiska dagstidningen Independent gjort med ryska akademiker och regeringstjänstemän tycks man ha konstaterat att allt inte är lika glasklart. 
Idag, snart 20 år efter det att Vladimir Putin första gången valdes till president i Ryssland är hans grepp om makten starkare än någonsin tidigare. I Ryssland betraktas han som den man som fick ordning på kaoset efter Sovjetunionens upplösning och blev den förste ryske ledare på decennier som på allvar utmanat Väst. 

Hans starka personlighet i kombination med hans närmast totala kontroll över de ryska medierna har hjälpt honom att behålla sin ställning, i synnerhet bland de yngre. 
Utan någon särskilt besvärande opposition har Putin trots utmaningar av olika slag, däribland att tre forna sovjetrepubliker anslutits till Nato, terroristattacker och en sjunkande rubel, legat på topp i opinionsmätningarna. 
Putin drog nytta av de hårda ekonomiska reformer som Boris Jeltsin och hans föregångare Michail Gorbatjov införde, liksom ökade oljeintäkter i samband med prisstegringen i början av 2003. BNP per capita har ökat med 70 procent under Putin jämfört med 17 procent i EU.
Recessionen må vara över men de flesta ryska medborgarna har upplevt fyra år av minskade belopp i lönekuverten. Stämningen hos allmänheten har förändrats så att väljarna idag enligt opinionsmätningarna väljer förändring före stabilitet.
”Kreml har inte enats om ett seriöst reformprogram. Istället för att tala om en positiv framtid har man istället inriktat sig på att lova förbättrad produktivitet och effektivitet ”säger Valerij Solovej, som är professor vid det statliga institutet för internationella relationer i Moskva. 
Gleb Pavlovskij, en tidigare rådgivare i Kreml och chef för Effective Politics Foundation, sade till tidningen Independent att ”den sittande regimen är inne i sin slutfas. Hur man än ser på det här valet kommer det att handla om en övergång till ett Ryssland efter Putin”, tillade han.
En högt uppsatt källa uppgav för Independent att Putin är konservativ när det gäller utnämningar och inte skulle göra några om han inte behövde det.
”Putin gillar att göra det oväntade och när han gör förändringar överlägger han inte med någon”, säger Pavlovskij. “Putins inre krets – inte så mycket en regering utan snarare en tsars hov– är noga med att skydda sin man. De vill inte se honom gå, de behöver Putin mer än han behöver dem” säger Pavlovskij. 
Tre olika källor uppgav för Independent att de trodde att Putin på allvar övervägde att avgå som president på hösten 2016. Han ska då ha instruerat sin administration om att planera för ett dylikt scenario. 

Trump förändrade kalkylerna
Trump förändrade kalkylerna

Donald Trumps oväntade seger förändrade kalkylerna något. Men mer fundamentalt så hade man ingen lämplig person att överlämna stafettpinnen till.  En tänkbar sådan var då Alexej Djumin, före detta hög officer och guvernör i Tula Oblast. Hans viktigaste fördel var enligt en källa ”att Putin litade på honom”.  “Djumin hör inte hemma i den inre cirkeln och därför var hans blotta närvaro en skrämmande upplevelse för dem” sade Pavlovskij.

De konkurrerande grupperingarna har sannolikt svårt att enas om en efterträdare. Vladimir Putin har skapat sig en unik position under två nästan decennier vid makten.  “Det kommer inte att bli någon ny Putin. När han försvinner, försvinner hans system. Samtidigt försvinner alla informella kommunikationer och det som håller allt samman,” säger Solovej. 
En majoritet av de akademiker som tillfrågades ansåg att Ryssland stod på randen till en stor politisk kris och att Putins system hade “förbrukat sig självt”.  “Senast jag upplevde något liknande var i samband med Sovjetunionens sammanbrott. Och mest oroande var att de människor som var med på den tiden nu säger att de upplever samma sak nu”, säger Solovej. 

De sovjetiska ledarna hävdade att de eliminerade arbetslösheten på 1930-talet.  Ryssarna blev chockade av den snabbt stigande arbetslösheten under Jeltsin. Det blev dock en lättnad under Putin då landet blomstrade på nytt och jobben kom tillbaka. Trots ett starkt stöd för Putin betraktar många ryssar sin regering som höggradigt korrumperad och som bevis på detta sett en dramatisk ökning av antalet miljardärer. Det finns fler miljardärer som bor i Moskva än i någon annan stad i världen förutom New York och Hong Kong. 

Till skillnad från den åldrade och gravt alkoholiserade Jeltsin, som Putin efterträdde den 31december 1999, har Putin visat upp sig i sin prakt som en superman och det finns till och med idag ett museum där han visas upp som just en sådan.

I väst betraktar man Putin allmänt som Rysslands mäktigaste ledare sedan Josef Stalins dagar. 
100-årsjubileet av den ryska revolutionen, som inträffade för ett halvår sedan skedde utan några fanfarer. Oktoberrevolutionen den 17 oktober 1917 firades officiellt inte i Putins Ryssland. 
Sedan han vände sig mot oligarkerna 2001 tillskansade han sig kontroll över medierna och sedan över gas – och oljejättarna och sedan dess har han haft kontroll. I opinionsmätningarna har han stöd av 80 procent av befolkningen enligt en medarbetare och det beror delvis på att han har övertygat ryssarna om att ”utan en Putin så skulle det inte finnas något Ryssland.” 

Som en tsar har Putin styrt med hjälp av förtryck och militära konflikter. På hemmaplan har han i stabilitetens, traditionens och den ortodoxa kyrkans namn förtryckt den politiska oppositionen, däribland feminister och homosexuella. Utomlands har Putin annekterat Krim och Ryssland deltagit i operationer i Syrien och Ukraina. Men västvärldens vrede över hans agerande har understrukit för ryssarna hur Putin än en gång visat Rysslands ledande ställning efter förödmjukelserna på 1990-talet.
Vad innebär Putin för omvärlden? Sedan ingripandet i Ukraina har västvärlden oroat sig för en fortsatt rysk revanschism på andra håll, i synnerhet i Baltikum.

Enligt den ryskfödda experten Julia Ioffe, är Vladimir Putin ingen schackspelare. 
”Han är en gambler som på senare år har tagit allt större risker”.