Skärmavbild 2017-01-17 kl. 18.18.54

kampen om utrymmet i trånga stadskärnor

Trängsel, buller och avgaser är vanliga bilars nackdelar i tät stadstrafik.  Med få åkande tar bilar stor plats på både på gator och P-platser. Särskilt med bensin- eller dieselmotor låter de störande. I kökörning med stopp har de ofullständig förbränning med onyttiga utsläpp. Även eldrivna bilar kan ge störande ljud.

Text: Tege Tornvall

Jag bortser från olyckor. All förflyttning medför risker. Bilar ger bättre skydd än 2-hjulingar med eller utan motor. Att cykla är dokumenterat farligt, avläst i fler skador med fler cyklande. Bilar har låg olycks- och skaderisk för de åkande men kan skada oskyddade trafikanter.

Att köra bil i tät stadstrafik är ofta knepigt och tidsödande med köer och stopp. Men man sitter skyddad mot dåligt väder. Det gör man även i taxi och kollektivtrafik. Just taxi är ofta att rekommendera. Dyrt för stunden, men tidssparande och utan andra kostnader. 

För buss, tåg och T-bana måste man gå till och från hållplatser och stationer. Det ger nyttig motion men tar tid och utsätter en för olika väder.  Färden tar också tid, ofta med stopp på vägen.
Jag bortser dock här från motion och träning. För förflyttning i arbetet gäller tid, tillgänglighet och funktion – att t. ex. kunna ta med sig saker. 

För att ändå ta sig fram snabbt och smidigt utan bil, taxi eller kollektivtrafik finns flera möjligheter: 
• Nästan bil: mopedbil. 
• 2-hjuligt med förbrännings- eller elmotor. 
• Samt den gamla hederliga cykeln. 

Det kompliceras av lagar och försäkringsvillkor. En mopedbil klassas som moped klass II och kräver registrering och körkort AM. Den är liten, lätt och enkel men dyr och farlig att krocka med. Den passar bättre i städer än ute på vägarna, där den blir ett farligt hinder. 

Cyklister och fotgängare glömmer ofta att även de måste följa lagar. Men även cykel och elsparkcykel kan behöva trafikförsäkring, trots att det inte formellt krävs. Annars kan det bli väldigt dyrt.

Högljudda skotrar
Trafiken i större sydeuropeiska städer domineras av högljudda skotrar av ett slag vi sällan ser i Sverige. Fort går de och körs med halsbrytande manövrer. Särskilt många är de på väg till resp. från arbetet och på luncher. De har fack för last och kan ta en passagerare bakom föraren.  Nypriserna är som för begagnade bilar. 

De passar knappast vårt klimat. För året-runt-bruk passar knappast 2-hjuliga fordon annat än på välhållna vägar. Och förarna måste vara väl påpälsade. Svårt att förena med snygg klädsel på jobbet. I kostym, dräkt, rock och kappa åker man helst bil, taxi eller kollektivt.  

På egen hand i vimlet kan man möjligen ställa sig på moderna 2-hjulingar med plattform som elsparkcyklar och Segway eller liknande. Med högsta fart 25 km/h klassas de som moped klass II eller som cykel (Segway). Det är frestande att köra på trottoarer och ytor för gående. Men det får man inte – och är rättslös om man orsakar en olycka.

För bara några tusenlappar kan man skaffa en eldriven sparkcykel – och slippa sparka. Men man måste se till att ladda den och har svårt att ställa den säkert när man inte använder den. Vad man vinner på snabbare framfart kan man förlora på tid för att hämta och ställa cykeln.

Stöldrisken är också uppenbar. Detsamma gäller elcyklar, som blivit populära med upp till 10.000 kronor statlig subvention – så länge pengarna räcker. För upp till 25 km/h högsta fart är de tänkta att trampas med elmotorn som extra kraft. Då klassas de som cykel och kräver inte förarbevis. En spärr kopplar bort elmotorn över 25 km/h.

Men om man tar bort spärren, kan man åka fortare –utan att trampa. Då klassas elcykeln formellt som moped, kräver förarbevis och får inte köras på cykelbana. Men det bortser många från.

Protester mot trängsel
Just konkurrensen om utrymmet väcker protester mot elsparkcyklar och elcyklar. De står i vägen som parkerade och trängs med gående på trottoarer – där de inte får åka. Men själva vitsen med en elsparkcykel är att slippa åka på cykelbanor och gator.  Gågator på gåendes villkor går an, men det betyder också långsamt.

För att slippa binda pengar i en stöldbegärlig elsparkcykel kan man i stället hyra en vid behov. Flera företag erbjuder nu den tjänsten i Stockholm, men frågan är om de blir långlivade. Kommunens trafikplanerare är inte glada, och de har förbjudits i flera städer på kontinenten. 

Leverantören har en mängd elsparkcyklar ute på stan. Via en app söker man upp en ledig cykel och hyr den. Det kostar 10 kr. i startavgift samt 1:50 per minut.  Meningen är att åka från A till B och inget annat. När man är framme, parkerar man cykeln så att någon annan kan hyra den. I praktiken betyder det massor av cyklar på trottoarer runt om – med risk för folk att gå på dem.

Om alla cyklar, elcyklar och elsparkcyklar skall samsas, räcker cykelbanorna inte till. Om de byggs ut, begränsar de utrymmet för bilar, taxi, bussar och transportfordon. En svår- och kanske olöslig ekvation, som kan föra fram till en annan lösning: rullbanor. Sådana finns i många science fiction-böcker. Men de passar knappast svenskt vinterväder – och ger klen motion.

Därför är bilen trots allt svår att undvara i våra städer!  

 

Mopedbil MC/skoter Elskoter Elcykel Ny cykel Till fots
Antal åkande 2 1-2 1-2 1 (2) - - -
Last Ja Mindre Mindre Litet Litet Bäres/dras
Tak Ja Nej Nej Nej Nej Paraply
Fart 45 45/mer 25/45/mer 25/45 Fri ? Fri ?
Drift Bränsle Bränsle El El Trampor Fötter
Trottoar Nej Nej Nej Nej Nej Ja
Cykelbana Nej Nej 25 km/h: ja 25 km/h: ja Ja Nej
Gata/väg Ja Ja Ja Ja Ja Nej
Körkort AM Ja/AM Ja/AM AM/Nej Nej Nej
Förarbevis Nej Nej Klass II: ja Klass II: ja Nej Nej
Registrering Ja Ja Klass II: nej Nej Nej Nej
Trafikförs.

Cirkapris:
Ja

150.000
Ja

25-125.000
Ja

5-80.000
Ja

10-25 000
Nej

3-10.000
Nej

--

Om man tar bort spärren, kan man åka fortare – utan att trampa. Då klassas elcykeln som moped, kräver förarbevis och får inte köras på cykelbana. Men det bortser många från. Mer praktiska för dagligt bruk verkar 3-hjuliga elmopeder (klass I, 45 km/h) eller elskotrar med två framhjul.