StartArtikelarkivBoka flygAnnonseraOm tidningen

”Jag har en liten rebell som bor inom mig”

Han är juristen som tackade nej till ett toppjobb i Bryssel för att utmana sig själv i företagsbranschen. Och blev miljonär på kuppen. Affärsresenären har ätit lunch med Douglas Roos som äger sajten Nyheter24. – Ville man följa med på skidresan i Alperna var det till att rulla ihop stålarna själv.

Av: Louise Fauvelle . Publicerad: 2011-11-09 15:54

Jag blir visad till ett bord långt in på anrika restaurangen Riche i Stockholms hjärta. Här ligger de vita, stärkta tygservetterna ihoprullade i ringar och menyerna är nyupptryckta med dagens datum stämplat i vänstra hörnet. Klockan är tolv. Volymen av röster skruvas stadigt upp i takt med att Stureplans affärsfolk träder in. Vid de prydliga borden sitter minst lika prydliga kvinnor och män i skräddarsydda, mörka kjolar, kavajer och blanka skor.

– Jag lotsar in ert sällskap när det kommer, säger hovmästaren med matglad mage och välstruken skjorta.
– Vad snällt, det är en man i 40-årsåldern, mörkt halvlångt hår… Vi ska göra en intervju.
– Jaså, vad heter han?
– Douglas Roos.
– Jaså han. Honom känner jag, säger hovmästaren med eftertryck.

På Riche har Stockholms medieelit skålat i mer än ett sekel. Och Douglas Roos tillhör den – sedan en tid tillbaka. Han är mannen som 28 år gammal fick en åtråvärd tjänst på EU-kommissionen i Bryssel. Trots en månadslön på 45 000 kronor efter skatt och ett livstidskontrakt sade han upp sig. Tillbaka i Stockholm startade han spelföretaget Ladbrokes Norden som utmanade statliga monopolet Svenska Spel. 2008 sålde Douglas sin del i företaget för 60 miljoner kronor och satte igång något helt annat: Nyheter24 – en nyhetssajt som riktar sig till målgruppen 15–39-åringar.

Det är Douglas som bestämt att vi ska ses på Riche. Men hans första förslag är något annat. För att vara vd är hans ton i vår mejlkorrespondens lättsam. Douglas skriver ”Tjena” inte ”Hej”. (Kanske har han anammat tonen på sin arbetsplats där majoriteten av de anställda är under 30 år.)

När jag berättar att vinjetten i tidningen bygger på att han väljer ut ett lunchställe som säger någonting om honom svarar Douglas: ” Well… om jag inte har ett lunchmöte så brukar jag löpträna på lunchen med efterföljande macka framför datorn… så… en löprunda? smiley”. Helvete vad hurtigt, tänker jag. Ser framför mig hur jag andfått flåsar bredvid honom i åtsittande cykelbyxor och klottrar ner oläsliga kråkor i mitt block. Platsen för vårt möte blir istället Riche.

– Tjena, trevligt att träffas, säger Douglas och hans handslag är lika kavat som rösten.

Douglas är iklädd svarta jeans, vit skjorta och mörk kavaj. Längden på det glansiga, lockiga håret i kombination med den spänstiga kroppen och sobra utstyrseln för tankarna till en uppklädd italiensk fotbollsspelare. Den långsmala munnen avslutas i bägge ändar av mungipor som pekar uppåt. (Det gör att han ser glad ut även när han inte ler.) Douglas placerar servetten i knäet och scannar med ögonen över menyn. Det är torsdag.

– Nu vet jag vad jag ska ha! Ärtsoppa och pannkakor. Jag passar alltid på att ta det här när det finns.

Stämmer det att du brukar springa på lunchen?
– Ja, absolut. Och jag springer ofta både till och från jobbet.

Det bör tilläggas att Douglas bor i Bromma och att hans kontor är beläget på Stureplan. För honom tar turen 45 minuter, men ibland tar han en omväg (måste ju utmana sig själv ibland) och då tar det en timme. På måndagskvällar har han karateträning. Hela familjen Roos (fru Roos plus tre barn) tränar på Brommas Karateakademi. Det är inte bara en kul grej i all lättsamhet – Douglas tävlar i både karate (75-kilosklassen)och löpning (trogen maratonlöpare).
– Jag har alltid varit intresserad av idrott. Jag och min brorsa var värsta sportfånarna, säger Douglas och stoppar en bit smörad baguette i munnen.

Douglas föddes i Köping men växte upp i Gröndal för att vid skolmogen ålder flytta tillsammans med sina tre syskon till en mexitegelvilla i Spånga väster om Stockholm. Mamma Gunvor var präst och pappan holländare. De skilde sig när Douglas var tre år, pappan flyttade till Paris och var inte längre närvarande. Som sjuåring bestämde sig Douglas för att satsa på en framtida karriär som finsnickare och ambulansförare.
– Då skulle jag kunna skjutsa mamma till sjukhuset när hon blev gammal och snickra möbler till henne.

Det blev inte riktigt så. Douglas tyckte om att tillbringa eftermiddagarna med att spela fotboll tillsammans med grannkompisarna. När han inte var ute och lekte funderade han mycket kring de stora frågorna. Allt från den hiskeligt läskiga tanken om universum och att det inte finns något slut, till människor som lider. Kanske hade grubblerierna att göra med att hans barndom präglats av skilsmässor. Skolan intresserade honom inte särskilt.
– Jag flöt igenom plugget. Skolmogen blev jag först andra terminen på juristlinjen. Sådan är jag, antingen bombar jag på eller så skiter jag i det.

När det var dags att välja utbildning efter gymnasiet kände sig Douglas vilsen. Han hade drömmar om att jobba med företag men visste inte vilken väg som var rätt. I hans omgivning fanns ingen person som kunde lotsa honom. Gunvor var högskoleutbildad teolog och för henne var det inte förhandlingsbart: alla hennes barn skulle läsa på universitet. Val av ämne hade hon däremot ingen åsikt om. Douglas började planlöst på en kurs i historia men efter ett tag kändes det flummigt. Han hoppade av och valde juristlinjen på Stockholms universitet istället.
– Jag tänkte att juridik verkar bra, jag kör på det, men jag hade inget direkt mål med utbildningen. Egentligen hade kanske Handelshögskolan varit lämpligare för mig.

Ångrar du valet?
– Nej, nu är jag otroligt glad att jag har pluggat juridik. Alla kan lära sig att göra kapitalkostnadsanalyser men i näringslivet är det inte lika många som har koll på lagar och regelverk.
Tiden på juristlinjen minns Douglas som rolig och givande. När han väl beslutat sig för att det var det här han skulle göra började han läsa dubbla kurser för att ta in så mycket som möjligt så snabbt som möjligt. Med kniven mot strupen och nya tentor hela tiden kunde han inte njuta så mycket av studentlivet. Han var seriös och målinriktad.

När det gäller skolväsendet har Douglas en hel del åsikter. Får han en chans i framtiden skulle han gärna starta en egen friskola. Ett entreprenörsgymnasium.

En elitskola?
– Tvärt om. Det skulle vara en skola för förortsmiffon som jag själv. Men den skulle vara helt annorlunda: ingen får stänga av mobilen under lektionen med risk för att missa ett viktigt säljsamtal. Och alla ska jobba med ett bolag och det aktiva målet att tjäna pengar.

Varför är det viktigt att tjäna pengar?
– Om man driver ett bolag är det helt avgörande för att du ska kunna täcka dina kostnader, till exempel löner och hyra.

Kan man driva ett framgångsrikt företag utan att tjäna pengar?
– Det beror på hur man mäter framgång. Men om man vill hjälpa andra, om man är filantrop, är det absolut bästa att bli så rik det bara går. Utan pengar kan du hjälpa i det lilla, genom volontärarbete till exempel. Vill man måla stora penseldrag behövs pengar. Bill Gates är ett bra exempel på det. Han ska skänka 99 procent av sina tillgångar till välgörenhet, säger Douglas och sneglar på telefonen som ligger strategiskt bredvid tallriken.
(Om Douglas skänker något? Ja då, en hel del, men det är ingenting han vill prata om.)

Trots att Douglas smälter in fint bland klientelet på Riche är hans sätt att driva företag långtifrån medströms. När han startade det internetbaserade spelbolaget Ladbrokes Norden 2001 stack det i ögonen på alla som värnar det svenska monopolet. Inte minst dåvarande finansministern Bosse Ringholm blev provocerad när Douglas stred för att få öppna butiker intill Svenska Spel. Det svenska monopolet är olagligt, löd Douglas tvärsäkra devis. När han startade Nyheter24, en sajt präglad av ”mjuka nyheter”, såsom modebloggar, sport och aktualiteter riktade mot en ung publik, var det provocerande för merparten av publicistkåren.

Varifrån kommer din styrka att gå mot strömmen?
– Det har jag ingen aning om. Den kanske är medfödd. Men jag har absolut ett intresse för det. Det är inspirerande och motiverande för mig att göra något annat än det alla andra gör. Jag har en liten rebell som bor inom mig.

Är du aldrig rädd?
– Jag är rädd för massor med grejer. Att finanskrisen ska gräva ner hela svenska ekonomin i gyttjan. Att bolagen jag driver ska gå dåligt. Det är bra om man är rädd för då jobbar man hårdare. Det visar att du förstår vikten och värdet av det du gör.

Under studietiden pluggade du dubbelt och drev företag parallellt. Idag både tränar du en massa och har fullt upp med jobb. Varför har du så mycket att göra hela tiden?
– Det har med min personlighet att göra. Det är något som jag börjar komma underfund med nu på senare tid. Jag gör alltid mycket grejer. Ibland lite för mycket.

Vilka saker kan det bli för mycket av?
– Bland annat är jag med lite överallt och det beror på att många grejer är så roliga. Det senaste året har jag lärt mig att säga nej ibland. Det kan handla om någon som hör av sig och vill ta en fika för att berätta om sin affärsidé, eller att jag blir erbjuden ett styrelseuppdrag. Jag har insett att en timme här och där till slut blir väldigt mycket tid.

Blir du aldrig sugen på att bara lägga av och chilla resten av livet?
– Jag tror att Nyheter24-gruppen är det sista startup-projektet som jag gör. Det är så jäkla slitigt att starta något från början. Fantastiskt mycket operativt arbete som att bygga upp varumärket och rekrytera personal.

Vad vill du göra istället?
– Jag skulle vilja gå in i redan existerande verksamheter och skruva lite här och där.

Varför lämnar du inte bara Nyheter24?
– För att jag älskar bolaget. Jag har tillsammans med Patrik (Sandberg, vd och delägare, red anm) skapat det från scratch. Det är ett pågående projekt och det kommer att ta flera år innan företaget klarar sig utan varken Patrik eller mig.

Vad drömmer du om att göra sedan?
– En liten dröm som jag har är att ta ett år och bara träna. Varva karate, löpning, vila, stretcha, äta bra och se hur långt man kan ta sig själv. Jag skulle ju kunna lämna allt och göra det imorgon. Men jag är så djupt engagerad i Nyheter24. Vi är så otroligt nära att lyckas helt ut.

Vad fattas?
– Säljet. Vi kan få upp annonsförsäljningen ytterligare.

Intresset för pengar har alltid funnits hos Douglas. När han var nio år gammal hade han sparat ihop 30 konor. Douglas visste precis vad han skulle köpa. Han ville ha ett busskort som de äldre, häftiga killarna hade. Ett kort som var inplastat och där man satte fast ett foto på sig själv i högra hörnet.

Buss åkte han nästan aldrig, det var själva kortet han ville åt. En dag skulle Douglas följa med sin mamma till Vällingby Centrum. Han tog med sitt sparkapital och väl på plats berättade han för sin mamma om vad han ville ha. Gunvor sade nej och förklarade att det kanske inte var en jättebra investering.
– Då hittade jag en basketboll i plast för 29 kronor istället och den tyckte mamma var ett bättre köp.

Det fanns inget överflöd av pengar hemma. Gunvor var ensamstående, hade fyra barn med tre olika pappor.
– Ville man följa med på skidresan i Alperna var det till att rulla ihop stålarna själv.

Douglas jobbade extra på helgerna, som servitör och väskbärare. Som 17-åring satte han sig klockan 04.00 på cykeln till Gamla Stan för att servera frukost på hotellet Reisen. Under en period plockade han glas på restaurangbåten Patricia (fast han inte fick eftersom han inte fyllt 18). När han var klar där klockan 03.00 cyklade han längs Skeppsbron till hotellet. Där sov han i bastun två timmar innan det var dags för nästa pass. Men Douglas spelar inte martyr. Han gillade tempot.

Du har sagt i tidigare intervjuer att det är pengarna som driver dig. Jag tror inte att det är helt sant.
– Varför inte?

Du har förmodligen miljoner så att du klarar dig.
– När jag säger att pengar är det viktigaste för mig indikerar jag att jag vill åka ner till Rivieran och glassa. Det är jag helt ointresserad av. Men det är en fantastisk frihet med pengar som inte går att komma runt. Det är skönt att ha ett fuck-off-kapital och kunna ha möjlighet att satsa i nya idéer som jag tror på.

Vad driver dig, utöver pengar?
– Det är utmaningen att få till synes svaga grejer att faktiskt flyga.

Klockan tickar, Douglas tar en sista sipp av sitt gröna te med honung. Han har backat stolen något, sitter bredbent med handflatorna placerade på knäna. Douglas sneglar återigen på telefonen och trär på sig kavajen. Snart är han ute på Birger Jarlsgatan igen – på väg mot ett möte för att smida nya banbrytande planer.

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande