StartArtikelarkivBoka flygAnnonseraOm tidningen

Den ekonomiska krisen knackar på Chiles dörr

”Den chilenska modellen dras med lite skavanker men behöver bara finjusteras”, säger Sebastian Pinera, den förste folkvalde presidenten i landet från ett mittenparti på ett halvsekel.

Av: Harald Möllerström. Publicerad: 2011-11-09 15:46

Chile som tidigare var den fattigaste av Spaniens forna kolonier, har under de två senaste decennierna utvecklats till en av Sydamerikas mest välskötta ekonomier och blev 2010 medlem av OECD, de rika ländernas klubb.
Men under de senaste månaderna har Chile, som ibland har kallats Latinamerikas Schweiz, drabbats av demonstrationer som påminner om dem i Grekland och Spanien.

Landets ekonomi växte
Trots ett svårt jordskalv i början av 2010 växte landets ekonomi med 5 procent förra året och 8 procent under första halvan av 2011. Arbetslösheten är rekordlåg och reallönerna stiger. Chile är dessutom i bättre ekonomiskt skick än många andra stater. Landet är fortfarande världens största kopparproducent och kan naturligtvis råka i problem om kopparpriset faller vid en global ekonomisk nedgång.
Men å andra sidan har man ingen egentlig statsskuld och dessutom har man 20 miljarder dollar placerade i investeringsfonder runt om i världen.

Trots detta skakades huvudstaden av i slutet av augusti av massiva demonstrationer där bland annat 100 000 studenter krävde fri utbildning och andra reformer. Då utlyste också facket generalstrejker som ansågs som de värsta sedan 1980-talet.
Chile räknas till de minst korrumperade staterna i världen - på 21:a plats av 178 länder.

Minskad fattigdom
Men trots att man på två decennier minskat fattigdomen i landet från 42 till 15 procent av befolkningen visar demonstrationerna att det fortfarande finns ett utbrett missnöje bland befolkningen, främst på det ekonomiska planet. Chile är fortfarande ett av de mest ojämlika länderna i världen där 20 procent av befolkningen kontrollerar mer än hälften av landets tillgångar.
”Det är fullt naturligt. När man är fattig oroar man sig för saker som mat och husrum. När man får mer pengar oroar man sig för andra saker som miljön, utbildningen och sjukvården”, säger Pinera.

Tidigare i somras invigdes den Integrerade Latinamerikanska marknaden (MILA) som innebär att börshandlare nu utan problem kan köpa och sälja aktier i börsnoterade bolag på börserna i Chile, Colombia och Peru. På Chiles initiativ ska även Mexiko på sikt anslutas till de tre. Det hela syftar till att upprätta en plan för vad Perus José Antonio García Belaunde kallar “ett område för ingående integrering”. Tanken är att Chile, Colombia och Peru och kanske också Mexiko kan enas om fri förflyttning av kapital och människor, säger han.

Gemensam marknad
MILA, som får ett börsvärde på 600 miljarder Usdollar, blev automatiskt Latinamerikas näst största börs efter Brasiliens BM&FBovespa. MILA blir i sin tur det mest påtagliga tecknet på det ökande närmandet mellan de tre snabbt växande mellanstora sydamerikanska staterna utmed Stilla havet som nu gör anspråk på att skapa en gemensam marknad.
Men en FN-tjänsteman anser att den regionala integrationen i Latinamerika går för långsamt med tanke på de utmaningar som området står inför.
”Med tanke på den globala ekonomin är det oerhört viktigt att påskynda integrationsprocessen i Latinamerika och i Karibien”, säger Osvaldo Rosales.

Under de två föregående decennierna förekom ändlösa diskussioner om en regional integrering i Latinamerika men utan några konkreta resultat. 1991 bildade Brasilien och Argentina Mercosur, en konstellation som också bestod av Paraguay och Uruguay. Tidigare, 1969, tillkom Andinska gemenskapen som bestod av Bolivia, Colombia, Peru och Ecuador. Bägge baserades på frihandel och en önskan om att utvidga marknaderna. Men för ett tiotal år sedan kom ett flertal vänsterregeringar till makten och de hade en helt annan politisk uppfattning. Brasilien lämnade samtalen om ett frihandelsområde i Syd– och Nordamerika med 34 deltagande länder och satsade istället på Sydamerikanska Unionen som ett forum för politiskt samarbete. Samtidigt bildade Venezuelas president Hugo Chávez det anti-amerikanska blocket ALBA tillsammans med Kuba och andra allierade.

PaCifiCa innebär en återgång till visionen från 1990-talet men med ett undantag. Förslaget lades fram av Perus president Alan García 2010. Det baseras på ett ökat närmande mellan några länder som alla satsar på marknadsekonomier, utländska investeringar och handel med Asien för att utvecklas. Alla dessa länder har frihandelsavtal med andra utom Mexiko och Peru som nu förhandlar om ett. Chile, Peru och Mexiko är medlemmar i APEC, en organisation med 21 stater som Colombia eftersträvar att ansluta sig till. Chile och Peru har handelsavtal med Kina. Här arbetar politikerna hårt för att komma ikapp den privata sektorn.

Chilenska återförsäljare har gjort stora investeringar i Peru och planerar liknande insatser i Colombia. Det chilenska flygbolaget LAN har nu förlagt sin största latinamerikanska hub i Lima och den peruanska familjen Brescia äger Chiles största cementfirma. Det colombianska energibolaget ISA sköter driften av större delen av Perus elnät. Colombias president Juan Manuel Santos betraktar en uppkoppling av elnäten från Mexiko till Chile som ett första steg mot en integration. Det finns vidare planer på att länka samman de enda kvarvarande förbindelserna mellan Peru och Chile samt Colombia och Panama.

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande