StartArtikelarkivBoka flygAnnonseraOm tidningen

Familjehotell med pausen i fokus

Du måste logga ut för att kunna logga in. På Lidingö utanför Stockholm ligger det nylanserade konferenshotellet som satsar på avslappning och back to basic. Bakom konceptet står hotellveteranen Ejnar Söder med söner. Det funkar väldigt bra oss tre emellan. Det viktigaste är att ha humor och ta lätt på småsaker. Undantaget är förstås skarven på lampskärmarna, säger Ejnar.

Av: Louise Fauvelle. Publicerad: 2011-10-13 15:02

Det var en blåsig och regnig vårdag 2003. Per Söder och hans bror Janne blev utskickade längst ut på Lidingö för att titta på ett potentiellt hotell som deras pappa Ejnar Söder ville köpa. De gick en rundtur och i bilen på väg hem var de två männen så ivriga att de omedelbart ringde Ejnar på mobilen: ”Köp det för guds skull inte! Det är för nedgånget och hemskt!”. Byggnaden färdigställdes 1969 av teknikföretaget IBM och hade använts som kursgård sedan dess.
Ejnar lyssnade inte på oss. Och det var ju tur, säger Per.
Huset köptes sommaren 2003 och de första gästerna var inbokade i september. De blixtrenoverade en hotellkorridor. Resten av hotellrummen stängdes av. Därefter har moderniseringarna skett peu à peu. Först sommaren 2011 står Blue Hotel helt upprustat och det nya konceptet Unplugged har haft premiär.

Jag har åkt ut till Elfviks Udde, en halvtimme med kollektivtrafik från innerstan, för att träffa det familjeägda hotellets vd ­– Per Söder, 56. Vi slår oss ner i var sin fåtölj, precis intill panoramafönstren i loungen. Ovanför oss är högtalare installerade. Ur dem kommer ett svagt ljud av prasslande löv och vågornas brus – just det ljud som i ögonblicket utspelar sig några meter nedanför huset.
Konferenser är ofta helt fullmatade och det finns knappt plats för fika och lunch. Ibland fortsätter konferensen till och med efter middagen. Många tror att du då får ut maximalt av deltagarna. I verkligheten är det tvärt om.
Per betonar vikten av att ibland dra ur kontakten, ”logga ut”, för att samla ny energi till mötet. Det kan vara en sådan sak som att sätta sig i fåtöljerna några minuter och lyssna på utomhusljud.

Det var min konsult Kristin Hellberg som kom på namnet Unplugged. Hon är trendspanare och enligt henne är konceptet unplugged det som kommer stort framöver. Det handlar både om möten men också om mat, att det blir viktigare med närodlade råvaror och mat som får ta tid. Man skulle kunna kalla det för back to basic.

I hotellets konferenspaket ingår bland annat fem yogapass, hamam och tid för promenad i den omkringliggande naturen.
Jag är gymnasielärare i botten och minns tydligt reformen som kom i början på 90-talet. De tidigare 40-minuterslektionerna blev 60 minuter eller längre. Tanken var att effektivisera lärandet men det är inte så vi människor fungerar.
Handlar unplugged och back to basic om att gå bakåt i tiden?

Nej, men vi ser till det som var bra förut. Vi har förlorat mycket i samhället när utvecklingen har gått så fort. Det gäller till exempel maten men också arkitekturen. Under 80-talseran gick byggena så snabbt att tiden var viktigare än kvaliteten. Det här huset byggdes på 60-talet och det är en otroligt gedigen konstruktion.

Sedan Per var liten har hans pappa Ejnar Söder ägt hotell över hela Sverige. Själv har Per aldrig lockats av branschen. När hotellet på Elfviks Udde köptes jobbade Per som filmpedagog och gymnasielärare för medieprogrammet. Parallellt utbildade han sig till yogainstruktör. Det var då han i samråd med sin far kom på idén att erbjuda konferensgästerna yoga. Det skulle sammanfalla fint med den lummiga naturen och närliggande havet. I nästan två år höll Per i yogapass. Samtidigt insåg han att ingen sysslade med marknadsföringen av hotellet. Den dåvarande vd:n var inte intresserad av sådant och pappa Ejnar var fullt upptagen med sina hotell inne i Stockholm. Då ryckte Per in. I början delades vd-posten men snart tog Per över på heltid.

Jag får nog säga att jag tvingades till det. Ingen annan i familjen hade ju tid.
Trots att han aldrig hade haft en tanke på att bli vd för ett hotell lockades han av potentialen att utveckla konceptet med yoga. För tre år sedan kom han på idén som skulle göra stället unikt i sitt slag: turkiskt hamam.
Vi kände att vi behövde ha något som stack ut.

Per hade besökt ett hamam i Arvika och det var då han inspirerades till att installera ett sådant i den gamla, nedgångna gympasalen från IBM:s tid. Ejnar, Per, den dåvarande vd:n och Pers bror Janne (hotelldesigner) reste ner till Istanbul. De gick från hotell till hotell och inspekterade hamam efter hamam. Det var där och då de bestämde sig för att bygga ett eget ute på Lidingö. Överraskningarna och utmaningarna blev fler än väntat. Per tog hjälp av turkiska arbetare och det var inte helt lätt att jobba med en annan kultur i botten.

Plötsligt avbryter Per sin berättelse om hamam och utländsk arbetskraft.
Det är jag som är the godfather, säger en grov röst som faktiskt påminner om Marlon Brandos.
Ejnar Söder, 79, hotellkungen, sätter sig ner mellan oss och placerar en överdimensionerad kaffekopp på det runda bordet. Han har kraftiga, svartbågade glasögon som hämtade från ett arkitektkontor på 60-talet. I nästan ett halvt sekel har Ejnar drivit hotell, från början kedjan Star på landsorten, senare Nordic Hotels i centrala Stockholm.

Nu är ju det här det hotellet som jag har, resten är sålda, säger Ejnar.
Hur ofta är du här ute?

Jag försöker vara här fyra dagar i veckan. Det blir mycket jobb som rör ekonomin och så går jag runt och ser om allt står som det ska. Jag rättar till möblerna och ser efter i receptionen om det lilla värmeljuset i Buddhafiguren är tänt. Det brukar de glömma.
Per ler igenkännande och Ejnar fortsätter:
Jag hade en underbar chef på SAS en gång. Han sade att ”service är uppbyggd på tusen detaljer”. Du kan komma hit på en konferens och så serveras det en dålig buffé sista dagen eller kallt kaffe – då blir hela din bild av hotellet negativ. Service måste vara på topp hela tiden.
Häromveckan skulle Ejnar visa hotellets vinkällare för en grupp viktiga kunder. Då upptäcker han att vinflaskorna inte står som de ska – närmast hyllkanten. Som tur var hann Ejnar rätta till denna lapsus eftersom han alltid har som vana att undersöka rummen innan han tar dit sina gäster.

Per blir tokig på att jag har alla de här sakerna för mig. Det är en yrkesskada ­– jag ser allt. Jag brukar kalla det för att ”går varvet”, det innebär att du tittar igenom hela hotellet. Här är ju inte så stort, du går varvet på en halvtimma.
Går du också ”varvet” ibland, Per?
Ja, det brukar jag göra. Men jag har inte rätt blick. Jag ser inte om en fåtölj står snett eller om skarven på lampskärmen pekar inåt eller utåt, säger Per.
Det ser jag direkt. Skarven måste alltid peka in mot väggen, säger Ejnar.

I familjekonstellationen fattas nu bara Jan Söder, hotellets designer tillika Pers lillebror. Han är här tre-fyra dagar i veckan. Resten av tiden jobbar han på en annan firma. Jan har varit med i hela uppbyggnaden av hotellet. Men även nu när allt står klart har han ständigt saker att besluta om. Det är han som avgör om allt som gästerna ser och tar i – hur salt- och pepparkaren i restaurangen ska se ut och vilken färg bordslinnet ska ha.
Jag köpte en mängd oljemålningar i Skåne som jag tänkte sätta upp på väggarna här. Men Janne sade ”Nej, nej, nej. Det ska vara svartvita fotografier.”. Nu är mitt kontorsrum fullt av oljemålningar, säger Ejnar och fortsätter:
Det funkar väldigt bra oss tre emellan. Det viktigaste är att ha humor, ha kul och ta lätt på småsaker. Undantaget är förstås skarven på lampskärmarna.

Jag frågar dem om det är lätt att de kladdar på varandras ansvarsområden. I samma mun svara Ejnar ”ja, absolut” och Per säger ”nej, inte alls, vi har en rätt naturlig uppdelning”. Helt eniga är de inte om allt. Ändå verkar deras förhållande avspänt och naturligt. Ejnar säger att de är en väldigt tight familj. Han har åtta barnbarn och han hoppas innerligt att någon av dem säger att de vill bli som honom – hotelldirektör. Egentligen är det slumpen som har avgjort att far och söner på senare år jobbar ihop.
Jag är överlycklig. I åtskilliga år har jag sagt i intervjuer att mina barn ska få gå sin egen väg och att jag vill att de ska göra precis vad de själva har lust med. Men egentligen har jag ju inte önskat någonting hellre än att de ska jobba med mig och mina hotell.

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande