StartArtikelarkivBoka flygAnnonseraOm tidningen

Sparpaket och strejkhot i Spanien

Den spanska ekonomin befinner sig i en turbulens som gör många spanjorer oroliga för framtiden. Den tidigare så blomstrande ekonomin kantas av stora svarta moln.

Av: Harald Möllerström. Publicerad: 2010-08-18 11:13

Spanien måste vidta långtgående reformer av sin arbetsmarknad, offentliga finanser och industri om man på nytt ska göra sin ekonomi konkurrenskraftig, sa Internationella Valutafonden i en kommuniké i slutet av maj.
Samtidigt som Spanien försöker undanröja hotet för en skuldkris i stil med den som drabbat Grekland, sa IMF att det krävs omfattande reformer för att Spanien ska kunna rida ut stormen.
IMF antydde vidare att underskottet i Spanien måste reduceras till bara 5% av BNP under 2010 och 2011 men med tanke på att vi nu är halvvägs inne i 2010 och skatte - och arbetsmarknadsreformerna väntas ta flera år att genomföra är det inte många som tror att man kan klara det målet.

Spaniens premiärminister José Luis Rodriguez Zapatero sa i ett uttalande att han skulle genomföra sitt åtstramningspaket på 15 miljarder euro även om facket skulle gå emot honom. För att spara de här pengarna måste pensionerna frysas i två år och statstjänstemännen sänka sina löner med 5 procent. Men investerare och långivare som IMF nöjer sig inte bara med detta. De kräver vidare att Spanien reformerar sin arbetsmarknad, däribland reglerna för anställning och uppsägning.

Facket har hotat med att utlysa generalstrejk om regeringen genomför reformer utan fackets medgivande, något som riskerar att lamslå hela samhället.
Paketet röstades igenom i det spanska underhuset med bara en rösts marginal och dagen efter sänkte kreditvärderingsinstitutet Fitch Spaniens kreditvärdighet från tidigare AAA till AA+ för långsiktig upplåning. Sedan dess har oppositionen yrkat på nyval.

Spaniens största fackförening Comisiones Obreras (CCOO) sa i början av juni att man inte var nöjda med detaljerna i det förslag till ny arbetsmarknadsreform som läckt ut och att man ansåg en generalstrejk oundviklig. Bland förslagen föreslår regeringen att de företag som kan bevisa att det befinner sig i ekonomiska svårigheter bara behöver betala avskedade anställda ett avgångsvederlag som motsvarar 20 dagar per arbetat år. Vidare ska företag som har en sund ekonomi kunna komma undan med att betala avgångsvederlag till uppsagda personer motsvarande 33 dagar mot tidigare 45 dagar, vilket är en av de högsta ersättningarna bland industriländerna.
I en nyligen gjord enkät i dagstidningen Periodico de Catalunya skulle det konservativa oppositionspartiet, Folkpartiet, få 42 mandat mer än det socialistiska regeringspartiet i kammaren och nästan få majoritet om val hade hållits nu.

När Spanien tog över det roterande presidentskapet i EU efter Sverige vid årsskiftet anade nog inte Zapatero att det skulle se så här mörkt ut, även om han betraktats som en obotlig optimist.
När Spanien efter en lång period av blomstring för ett par år sedan drabbades av den globala ekonomiska recessionen stod den spanska statsledningen som förlamad. Zapatero vägrade att inse att det rådde en kris trots att Spaniens bomarknad totalt kollapsat, att ekonomin befann sig i en djup recession och att det var kaos på de globala finansmarknaderna.

Eftersom regeringen inte visat någon vilja att på allvar ta itu med problemen befarar man att Spanien skulle hamna ännu längre efter sina grannar.
”Risken är stor att vi kommer att förlora ett årtionde på samma sätt som Japan och Portugal” sa Lorenzo Bernaldo de Quirós, en ekonom vid Freemarket International Consulting i Madrid.
Hårdast drabbade är de arbetsintensiva sektorerna som byggsektorn och idag dras Spanien med en arbetslöshet på närmare 20 procent. Än värre är arbetslösheten bland män i åldern 20-30 år, som enligt den senaste prognosen låg på 40 procent.

Politikernas oförmåga att lösa problemen har gjort att tilltron till det politiska etablissemanget ligger i botten och spanjorerna betraktar numera politikerna som ett större problem än till och med terrorismen.
Arbetslösheten är det som oroar folk mest och det behövs en snabb tillväxt för att få ned siffrorna.
Sedan den globala krisen drabbade Spanien har landet tillhört Europas mest generösa när det gällt stimulanspaket och den socialistiske premiärministern spenderade miljardtals euros för att skapa temporära jobb och förhindra att ekonomin hamnade i en djupare recession. Zapatero kungjorde bland annat ett gigantiskt infrastrukturpaket på 348 miljarder dollar för att bygga ett nät för höghastighetståg, vilket skulle innebära att ingen spanjor skulle ha mer än fem mil till närmaste järnvägstation som servade ett höghastighetståg. Han utlovade många nya jobb i sin valkampanj 2008 men medger att krisen istället ledde till att tiotusentals jobb försvann och att arbetslösheten idag är Spaniens värsta problem.

I en intervju för den engelska finanstidningen Financial Times medgav Zapatero, som blivit hårt åtgången på hemmaplan för att han inte insett allvaret i den ekonomiska krisen i Spanien och citerade Bill Clinton som sagt att ”man inte skapar några nya jobb med pessimism”.
Nu har Zapatero efter mycket om och men – alldeles för sent enligt kritikerna – med tvekan accepterat att den ekonomiska krisen är ”den djupaste och allvarligaste sedan 1930-talet”. Det gäller enligt det spanska högerpartiet för Zapatero att övertyga inte bara den egna opinionen utan även omvärlden om att landet kan klara krisen och inte hamna i en långvarig stagnation.
“Spanien kommer inte att ramla ner i div II. Det är visserligen tufft nu men jag vet att vi kommer att tillhöra lagen i div I”, sa han.

Syftet med Spaniens åtstramningsplan är att minska underskottet från 11,2 procent av BNP 2009 till EU:s mål på 3 procent av BNP 2013.
“Krisen i Grekland var som en julklapp för den spanska ekonomin förra året”, sa en spansk bankman eftersom det försåg Zapatero både med motivation och möjlighet att ge order om åtstramningsåtgärder och att införa välbehövliga ekonomiska reformer.
“Zapatero var en utmärkt ledare när det gick bra men nu rådet det andra tider”, sa en annan finansman.
Mariano Rajoy, ledare för den spanska högern (PP), påpekade att det var lättare för den nyvalde grekiske premiärministern Giorgios Papandreou att genomföra hårda besparingsåtgärder eftersom han kunde lägga skulden för landets dåliga ekonomiska affärer på den föregående regeringen.
”Det går inte i Spanien eftersom Zapatero suttit vid makten i sex år. Problemet för den sittande regeringen är att de måste göra tvärtom mot vad de har gjort och har sagt”, sa Rajoy.

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande