En nationell katastrof - nästan i alla fall

Av: Joakim Erlandson. Publicerad: 2009-11-12 14:32

Jag sitter en tidig morgon i bilen på väg mot jobbet. Det är vackert och kallt ute. En sådan där skön morgon då snön knastrar under fötterna. Det är krångligt att ta sig till redaktionen idag eftersom det är isgata på många ställen. Men jag känner mig ganska lugn eftersom jag startat i tid och vet att jag kommer att komma in på kontoret innan dagens första möte.

På radion handlar det om väderkaoset som attackerat vårt avlånga land och slagit ut stora delar av infrastrukturen. SJ har ställt in tåg och vågar inte sätta in ersättningsbussar eftersom de inte anser sig kunna garantera trafikanternas säkerhet ute på de svenska vägarna.
SL har gått så långt att de rekommenderar sina trafikanter att hålla sig hemma och arbeta därifrån om möjligt.

I radion intervjuas infrastrukturminister Åsa Thorstensson. Jag måste säga att hon verkligen verkar vara tagen på sängen över rådande läge.
När jag kommer till jobbet är det ganska tomt. Min mobil är däremot full av sms om förseningar. Någon sitter fast i trafiken, en annan står på perrongen och väntar på ett tunnelbanetåg som aldrig verkar vilja komma och en tredje låter meddela att han gett upp och vänt om hem. Den uteblivna bussen och den bitande kylan blev för mycket. Oj, jag höll på att glömma den fjärde som satt fast i Norge eftersom planet inte kunde lyfta. Och den femte som satt i en taxi och svettades över ett försenat kundmöte. Mitt i denna ”tio små negerpojkar”-historia började jag fundera på hur vi svenskar och våra politiska ledare skulle agera vid en riktig katastrof. Visst kan det på sina håll råda katastrofsituationer för enskilda människor med utebliven elleverans, försvårad framkomlighet för utryckningsfordon och rasande tak. Men jag menar vid en riktig nationell katastrof. Inte snö och kyla som vi faktiskt alltid haft på våra breddgrader.
Allra mest kritisk tycker jag man kan vara till den uteblivna information som utsatta människor, såsom tågresenärer, tvingas stå ut med. Pinsamt dåligt. Att allt inte fungerar som det ska kan man väl stå ut med, men att inte få någon vettig information från företagen och myndigheterna såhär i dagens informationssamhälle känns närmast tragiskt.

Passande då att vi har en politisk räv som huvudintervju i detta nummer – Göran Persson. Harald Möllerström har tagit pulsen på vår före detta stadsminister. I övrigt bjuder vi på ett i mitt tycke tungt nummer med mycket spännande läsning. Kanske sitter du som läser detta just nu och väntar på en försenad avgång någonstans i landet. Till dig och alla andra vill jag bara säga: efter regn kommer solsken.
Sköt om er

Joakim Erlandson
Chefredaktör

Skriv ut Tipsa en vän Dela