StartArtikelarkivBoka flygAnnonseraOm tidningen

Tyskland står starkt i finanskrisen

Idag är arbetslösheten trots den ekonomiska krisen lägre än för ett halvdussin år sedan och Tyskland ett av världens ledande exportländer.

Av: Harald Möllerström. Publicerad: 2012-02-07 11:28

För ett tiotal år sedan var Tyskland Europas sjuke man med dålig tillväxt och hög arbetslöshet. Dessutom började storföretagen att flytta ut tillverkningen till låglöneländer. Idag är arbetslösheten trots den ekonomiska krisen lägre än för ett halvdussin år sedan och Tyskland en av världens ledande exportländer.
Efter ett möte i början av december sa tyska förbundskanslern Angela Merkel och franske presidenten Nikolas Sarkozy vid en gemensam presskonferens i Paris att det behövs automatiska sanktioner mot euroländerdär budgetunderskottet överstiger 3 procent. De sade vidare att de ska föreslå ändringar av EU-fördraget för samtliga 27 EU-länder. Sarkozy sa också att han ville att krisfonden ESM ska sjösättas redan 2012 för att förbättra krishanteringen. Merkel sa att hon även efter efterlyste regelbundna möten – varje månad – mellan eurozonens finansministrar för att stärka konkurrenskraften.

När Angela Merkel ett par veckor tidigare träffade Sarkozy och Italiens nye premiärminister Mario Monti betonade hon att EU:s nuvarande problem ”är av politisk karaktär och kräver en politisk lösning”. Även om Sarkozy ibland synts flitigare, är de flesta politiska bedömare överens om att det är Angela Merkel eller ”Madame Europa”, som hon också skämtsamt kallas, som håller i taktpinnen.

Tyskarna har sent omsider upptäckt att deras behärskade ledare i praktiken är Europas ”starke man” även om man avstått från att jämföra henne med ”Järnkanslern” Otto von Bismarck. Han hade en ledande roll i Tysklands enande 1871och var sannolikt den mest inflytelserike politikern i Europa under den senare delen av 1800-talet.

”Oavsett vad vi tycker är fru Merkel idag Europas mest inflytelserika person. Hon kanske inte alltid gillar tanken även om hon tycks njuta allt mer av att hon står i centrum”, säger Gerd Langguth, professor i statskunskap vid Bonns universitet.

För mer än 30 år sedan lär dåvarande amerikanske utrikesministern Henry Kissinger ha beklagat sig över att han inte hade någon tilltro till Europa förrän han bara behövde ringa en person där.
Han borde enligt den tyska dagstidningen Stern vara mycket nöjd eftersom han i dagsläget bara kan slå direktnumret till tyska förbundskanslern. Tidningen uppgav även hennes direktnummer.

Då man ännu i början på november inte såg någon lösning på skuldkrisen i Europa skakade hon om sina partners i EU genom att yrka ”på mer av Europa istället för mindre av Europa” som den bästa lösningen. Vid kristdemokraternas årliga kongress gladde hon de partitrogna genom att föra partiets program tillbaka till dess pro-europeiska rötter, ”en process stegvis mot en politisk union” inom EU. Det var inte vad marknaderna önskade eftersom de krävde en snabb lösning på den ekonomiska krisen. Angela Merkels vision om framtiden var också mer än nog för att utlösa oro i EU, inte minst i Storbritannien där uttryck som ”politisk union” har samma effekt som att vifta med en röd flagga framför en tjur.

Genom att övertyga sitt parti om att de kan hoppas på “mer Europa”, har hon fått manöverutrymme för att agera mer flexibelt i den pågående krisen. I själva verket har Merkel dominerat beslutsprocessen i EU ända sedan skuldkrisen i eurozonen bröt ut i Grekland för två år sedan, eller till och med redan tidigare. Hon betecknas som duktig på att skapa samförstånd men det är ändå i första hand hennes tankar som ligger bakom riktlinjerna för krishanteringen i Bryssel. Hon betonar att det inte kan bli tal om några hjälpinsatser om de inte är förknippade med drastiska åtstramningsåtgärder. Hon är stenhård på punkten att privata kreditorer måste vara med och dela på nedskrivningen av skulden. Hon vägrar vidare att vända sig till den Europeiska Centralbanken för lån som en sista utväg för att hejda att viruset sprider sig på obligationsmarknaderna.

Angela Merkel föddes i Hamburg och växte upp i det gamla, kommunistiska Östtyskland. Hon kom in från kylan med hjälp av dåvarande regeringschefen Helmut Kohl och tog mycket oväntat kontroll över det mansdominerade CDU år 2000 och är nu dess oomstridda ledare. Kohl tog in henne i sin regering efter återföreningen 1990, för att få med en kvinna i regeringen från den östra sidan. Han kallade henne då ”flickan” och gjorde henne då till minister för kvinnor och ungdomsfrågor. I det här skedet visade hon föga ambitioner. Hon var i och för sig dotter till en protestantisk pastor men hon var uppenbarligen utrustad med en fantastisk, politisk antenn. Även om hon kan vara charmig och vitsig har hon också visat prov på hänsynslöshet. Sedan hon nådde maktens tinnar, har hon saklöst avlägsnat alla potentiella hot mot sin ställning.

I likhet med Helmuth Kohl är hon känd för sitt utomordentliga minne. Hon är även känd sin beslutsamhet att ett bemästra ett ämne betydligt bättre än de personer som hon ska samarbeta med. Som forskare vill hon gå till botten för att få reda exakt på vad som får saker att fungera. Enligt en tidigare nära medarbetare håller hon fast vid ett beslut när hon väl fattat det om det inte dyker upp extraordinära skäl.
Förra året gjorde hon två anmärkningsvärda helomvändningar och lyckades övertyga partiet att följa hennes väg. Första gången var då hon efter kärnkraftkatastrofen i Fukushima gick emot regeringens beslut att inte förlänga livet på Tysklands kärnreaktorer. När det kunde hända i ett så högteknologiskt land som Japan insåg hon att det även skulle kunna inträffa i Tyskland. Hon insåg också att kärnkraften skulle tappa många anhängare i landet och stärka miljöpartiet De Gröna. Så över en natt dumpade hon kärnkraften. Hennes andra helomvändning kom i slutet av november. Hon övertygade sitt parti att mot den konservativa falangens önskan att ge sitt stöd åt minilöner. Hon kom till makten 2005 efter segern mot Gerhard Schröder.

”Hon är en pragmatisk problemlösare, inte ideologisk. Hon kan byta ståndpunkt från en dag till en annan vilket partiet inte gillar. Kristdemokraterna vill självklart ha en fast linje men de vet alltför väl att de inte kan vinna nästa val utan henne”, säger Langguth.
Hennes kritiker anklagar henne för att ”ha gjort för lite för sent” när det gällt att stabilisera marknaderna. Hon är besatt av motsättningen mellan en långsamt malande, demokratisk process, och investerarnas omedelbara reaktioner. Hon misstror marknaderna och vägrar att tvingas till snabba beslut. Men ändå så gör pragmatikern i henne det möjligt att byta fot, precis som hon gjorde i kärnkraftsfrågan.

Din väns e-postadress

Din egen e-postadress

Meddelande