Skärmavbild 2017-01-17 kl. 18.18.54

2017

I Affärsresenären har vi alltid några sidor märkta med vinjetten ”Aktuellt” där vi vill ta på ett tema som är just, angeläget och i tiden.
Denna gång är ämnet Nafta, frihandelsavtalet mellan Mexiko, Kanada och USA som antogs 1993 och trädde i kraft 1 januari 1994. Enligt en färsk opinionsmätning anser 56 procent av amerikanerna att Nafta har varit bra för USA, men om man enbart frågar republikanska väljare är en majoritet emot avtalet.
En djupdykning i avtalet och vad man kan förvänta sig går att läsa om på sidorna 60-66.

I skrivande stund har vintermörkret tagit vårt avlånga land i ett fast grepp, och vare sig man är överens med det eller inte så vänder det snart, närmare bestämt torsdagen den 21 december klockan 17:28.
Då inträffar nämligen det för många efterlängtade vintersolståndet – tidpunkten då solen står som lägst på himlen, därefter går vi mot ljuset igen.
Men dessförinnan ska vi avsluta och fira in det nya året, 2017 ska bli 2018. Med eller utan löften om nya sundare vanor och rutiner, nytt jobb eller vad det nu må vara för nystart som ska till.
Tiden är hur som helst rätt, eftersom nyåret är en så tydlig övergång mellan gammalt och nytt. Enligt en undersökning är det ungefär 18 procent som uppger att de har avgett ett nyårslöfte för 2018 – och cirka 71 procent som fortfarande håller fast vid sitt löfte efter en vecka, och efter ett halvår är siffran 46 procent.
Hur som helst gör det inte så svårt, det viktiga är att det du föresätter dig verkligen blir av.

Om vikten att hålla sitt ord och skapa trovärdighet förklarar Henrik Fexeus i porträttintervjun. Konsekvens och get the things done, är hörnstenarna för att bygga tillit och förtroende.

Läs gärna intervjun - helst innan nyårslöftet :)

GOD JUL & Gott Nytt ÅR
Från oss alla på redaktionen.

Tina Gardsten
Chefredaktör

Min väska har varit på villovägar en gång under en privatresa. För första gången i världshistorien var det också ett tillfälle då jag packat lite reservkläder i både handbagaget och i mannens väska. Jag vet inte om jag ska tolka sammanträffandet som att det inte hade hänt om jag låtit bli eller om det var någon del av ett undermedvetet sjätte sinne som dök upp i rättan tid.

Oavsett vilket blir man galet frustrerad och har svårt att tänka på annat. Plus att den första dagen av ledigheten gick åt till att köpa reservkläder på en plats där affärerna bestod av konstiga strandturisthak eller svindyra märkesbutiker där jag knappt vågade stoppa in näsan. Nu hade jag tur, efter ett dygn var väskan på plats – oskadd. Har man varit med om detta i någon form, att väskan rest till en annan destination än en själv, kan man inte annat än glädjas åt nyheten att ett nytt spårningssystem kan sätta punkt för detta. Harald Möllerström berättar mer om väskspårning längre fram i tidningen.

Inför det här numret träffade jag även en kvinna som har en av de ledande positionerna inom svenskt näringsliv – Magdalena Gerger som är vd för Systembolaget. Hon är den första vd:n för Systembolaget som kommer direkt från näringslivet. Ett intressant samtal om alltifrån monopol och drivkrafter till konkurrens utifrån. Läs hela intervjun på sidan XX.

Så till sist, detta blir mitt sista nummer av Affärsresenären. Det har varit en fantastisk resa som gett mig mängder av erfarenheter som jag tar med mig vidare i nya utmaningar. Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla er som plockar upp tidningen när ni är på resande fot och till alla er som skrivit och gjort tidningen möjlig under mina tre år här. 

Trevlig resa!
 

”Det var modigt av ägarna att våga satsa på min ambitiösa och långsiktiga femårsplan”, sa Magnus Welander på Thule när vi pratades vid för den stora intervjun som vi publicerar i det här numret. Han la allt på ett kort och berättade hur han såg på företaget framåt och vilka stora förändringar som han såg som nödvändiga. Det fick bära eller brista men han lyckades övertyga investerarna. 

Just den typen av mod. Att våga satsa, kasta sig ut och visa både vad man går för plus att stå upp för det man tror på är så otroligt viktigt. Det kanske inte måste handla om miljonsummor och att sälja ut delar av ett bolag, utan alltifrån att våga driva ett projekt framåt till att vistas utanför sin comfort zone när man ställs inför nya kulturer.

När hösten närmar sig såhär med stormsteg är det många som gör just det. Semesterlunken är slut och nya projekt startar upp och man går in i nya faser. När jag blickar in i de närmsta månaderna så handlar mina utmaningar kanske mest om att få in dagishämtningar och lämningar i schemat för första gången i kombination med att fortsätta jobba heltid. För andra är världen och utmaningarna större. I mångt och mycket är det kanske där den stora tjusningen finns som affärsresenär. Där resor, jobb och människor vi mött ger oss perspektiv på gamla hjulspår. Glädje och lycka i kulturella möten men också det motsatta. Med ett säkerhetsläge som är i ständig förändring som vi som reser i jobbet måste ta hänsyn till. 

”Vi behöver veta vilka som korsar våra gränser”, deklarerade EU-kommissionens president Jean-Claude Junker i december förra året. Och nu ligger ett förslag om en variant av inresevisum till EU för länder utanför EU-samarbetet. Detta skriver Lotten Fowler om i detta nummer. Samtidigt kantas nyhetsflödet just nu av Nordkoreas missiler. Globaliseringen och de ökade affärskontakterna i långtbortistan gör oss allt mer påverkade av den här typen av frågor. Hur jobbar ni med dessa frågeställningar som ständigt ändrar karaktär och när är du modig i jobbet? Hör gärna av er och berätta!

Till dess, trevlig resa!
Annelie

Många gamla bruksorter lider när industrier flyttar eller lägger ner. Det är synd på många sätt om man ser till Sverige som ett land större än Stockholm, Göteborg och Malmö. Men det som kommer nu är inte fy skam. Sverige är idag ett innovativt land som leder i utveckling och framåtanda inom många olika områden. Där enskilda entreprenörer brinner för att hitta lösningar på små och stora problem eller helt enkelt uppfinna saker vi aldrig trott att vi behövde. 

Mitt eget företag som jag under många år drev fick häromåret gå i graven för att jag aldrig riktigt blev den där drivna företagaren med rätt framåtlut och tillräckligt mycket jävlar anamma för att få det att blomstra. Däremot är jag otroligt glad för alla dessa idérika hjärnor som gjort mitt liv roligare och enklare. Som gett mig musik i telefonen, böcker att lyssna till och taxitjänster bara för att nämna några som jag använder idag. I det här numret av Affärsresenären har vi gjort ett nedslag bland några av våra främsta unga entreprenörer som fått en idé och vågat ta steget att förverkliga den. De berättar om alltifrån att ta klivet ut i ovissheten till vilken affär som varit deras bästa… Vi pratar miljonbelopp.

I det här numret har jag även pratat med en politiker som tagit ett stort kliv från sin tuffa start i partitoppen till en folkkär partiledare, som enligt mätningarna har ett högt förtroende hos väljarna. För mig, som träffar många människor i olika roller med olika storheter inom alltifrån företag till kändisskap så var detta lite extra kul. Oavsett var man står politiskt var det ett möte som hade båda de parametrarna och dessutom bjöd på ett intressant samtal. Vi pratade om alltifrån föräldrarollen, våra döttrar är ungefär lika gamla, till företagande och de stålbad hon mötte under sina första år. Hoppas även du gillar intervjun.

Hoppas att ni haft en underbar sommar och att ni är laddade för en höst med spännande jobb och nya utmaningar.

Trevlig läsning!

Annelie 

One hand in the air for the big city, street lights, big dreams all looking pretty. No place in the world that can compare. Alicia Keys New York hit spelas upp för min inre när vi flyger in mot drömmarnas stad. Jag är på väg till New York för några dagars jobb och arbetspasset började redan i luften där jag fick dryga 40 minuter i cockpit, något ni kan läsa mer om på sidan XX.

Det här är mitt första besök i New York och jag ska balansera mina tre dagar med jetlag, jobb och förhoppningar om att hinna se någonting. En stad som jag drömt om att resa till så länge, men inte hunnit med. Det är ett ganska vanligt dilemma för en affärsresenär. Vissa platser pockar på så mycket mer uppmärksamhet än bara kontorsluft och ensamma kvällar på hotellrummet. Vad gör ni när ni reser? Mejla mig gärna. 

Det jag hann med utöver planerade jobb var bland annat ett besök i New Yorks tunnelbana, kul tänker ni, men det var så mycket bättre än jag trodde. Tunnelbanan i New York är lite legendarisk, det är en av de största tunnelbanorna i världen och har funnit i över 110 år. I början av året öppnade en ny linjesträckning med konst för miljoner dollar. Lite extra kul att se någonting som inte alla som hunnit till New York tre–fyra gånger före mig har sett. Har ni inte vägarna förbi kan ni spana in bildreportaget längre fram.

Sen kommer vi till något som jag skulle önska att vi inte behövde skriva om. Det där oundvikliga med att resa i tjänsten – säkerhet. Idag är resandet inte enbart en del av vardagen och kostsamt i form av missad sömn och oplanerade förseningar. Säkra resmål kan idag bli osäkra på ett par minuter – vad gör man då och hur har man som företag förberett sig för det otänkbara? SBTA:s Lotten Fowler skriver i det här numret om hur planering och övning är A och O för att klara sig igenom smärtsamma händelser och vikten av att ha koll på sina medarbetare.  

Hon bär det likt en tung ryggsäck: det ständiga dåliga samvetet. I mataffären plockar hon frenetiskt ner regnskogscertifierat kaffe, väljer bara restauranger som serverar lokalproducerad potatis, inhandlar kläder gjorda av ekologisk bomull och sorterar omsorgsfullt mjölkpaketens kartonger och vita plastkorkar i separata containrar. 

Dessa stunder av bikt i vardagen skänker kickar av njutning. Men trots dagliga injektioner av syndernas förlåtelse slår baksmällan till när hon återigen sitter framför skärmen och matar in siffrorna på betalkortet inför nästa weekendtripp till New York, sommarsemester i Toscana eller jobbresa till Tokyo. 

Hon kan med glädje göra avkall på mycket. Men resorna? Där går ändå gränsen. Flyget har kommit att utgöra en del av den mondäna människans identitet och samtidigt blivit hennes last. För när ingen längre (med några undantag på andra sidan Atlanten) kan förneka luftfarkosternas negativa inverkan på klimatet, förtar det lite av nöjet. 

Lösning? Flygskatt, säger några. Alternativa bränslen, säger andra. I det här numret av Affärsresenären har vi träffat flygbolaget BRA:s vd Christian Clemens som röstar för det senare förslaget. Vi tittar närmare på biobränsletrenden och konstaterar att branschen gärna tankar förnybart – om det bara vore lite billigare och lite mer lättillgängligt. 

Viljan och initiativen finns alltså där, men än dröjer det innan pellets har ersatt oljan i planens bränsletankar. Till dess får den världsvana människan fortsätta att kånka runt på sin ryggsäck – såvida hon inte kommer på en annan lösning.

- Louise Fauvelle, tf. Chefredaktör

Du ska åka på en jobbresa från Stockholm till Milano. Vilken väg väljer du?
A. Den snabbaste: flyg
B. Den snårigaste: bil
C. Den långsammaste: tåg
Det må framstå som en retorisk fråga. För även om du vid första anblick skulle känna dig frestad att åka ut på en roadtrip genom Europa så torde din arbetsgivare (eller ditt förnuft, i det fall du är din egen chef) förhindra sådana vidlyftiga planer. I tider då maximal avkastning är de flesta företags främsta drivkraft framstår svarsalternativ B och C som ett dåligt skämt. Vem har råd att välja något annat än snabbast möjliga färdsätt? Tid är, som det heter, pengar. 

Och omvänt: pengar är tid. Detta innebär att endast en mindre grupp privilegierade – däribland välbesuttna pensionärer (läs 40-talister), fallskärmsbeklädda direktörer och ekonomiskt okänsliga icke-konformister – kan unna sig förflyttningar enligt devisen ”resan är målet”. För vanliga dödliga är resan sällan annat än en transport mot målet och vi får finna oss i att som bäst dagdrömma om mer uppsluppna tider. 

Men kanske har vi fler val än vi tror. Någonstans är det ju faktiskt vi själva som måste välja vilken väg vi vill vandra, huruvida resan ska få vara målet eller om pengar och ständig effektivitet är rätt riktning. Kanske är det till synes mest rationella färdsättet inte alltid det mest önskvärda. Kanske är den snårigaste vägen den roligaste. Kanske är den långsammaste den vackraste. 

I det här numret av Affärsresenären träffar vi Svenska Filminstitutets vd Anna Serner som berättar om sin något snåriga resa till kultursveriges toppskikt (sid. 53), låter ekonomijournalisten Andreas Cervenka avslöja hur en snabbt växande finanssektor leder till ökad ojämlikhet (sid. 87) och tipsar om ett ännu inte utdött transportmedel: lyxtåget – varmt rekommenderat till den som söker garanterad ineffektivitet och svindlande vyer. 

- Louise Fauvelle, tf. Chefredaktör

Julbord är egentligen ganska osvenskt. Konceptet matfrosseri är väl så långt ifrån lagom man kan komma. Kanske är det därför vi gör det så sällan. Och när väl de ovanligt utsvävande juldagarna – fyllda med stora mängder godsaker, umgänge och lättja – är över, skyndar vi oss in i måttfullheten igen. Ivrigt påhejade av hälsovurmen i tidningar och sociala medier reducerar vi genast mängden mat på tallrikarna och känner oss åter civiliserade. 

Men denna dygd, måttfullheten, tycks inte på samma naturliga sätt följa med oss in på arbetsplatsen. Där verkar en annan lag gälla: jobba dig in i väggen, krascha och så upp igen. Det är den lyckade prestationsmänniskan i sitt esse: någon som inte räds lite övertid. Någon som minsann har mobilen redo dygnet runt, som ständigt hänger med i nyhetsflödet, som inte slappar till och tar långlunch eller – Gud förbjude – en vilopaus. 

I det här numret av Affärsresenären spinner vi vidare på den mediala hälsotrenden, men fokuserar på måendet som inte syns på utsidan. Vi låter dig testa hur nära utmattning du är (sid. 81), pratar med en stressforskare som slår ett slag för daglig kontemplation (sid. 82) och berättar om hur uråldrig meditation kan utövas i en busskur (sid. 90). Om vi efter ledigheten nu insisterar på att återgå till den svenska lagomheten bör vi kanske låta den prägla våra agendor minst lika mycket som våra tallrikar. 

- Louise Fauvelle, tf. Chefredaktör

Tina Gardsten, Chefredaktör

Kontakta Tina:
tina@happyelephantproductions.se